Tusen tankar och ingen hinner ut

I det som publiceras här utgår jag ifrån hur jag fungerar som särbegåvad även om jag vet att alla särbegåvade inte fungerar som jag gör. Bland annat när det gäller tanke- och samtalstempo och det här med att vara ”för mycket” som jag tog upp i ett tidigare avsnitt. Det finns de där det inte syns eller hörs lika mycket utanpå vad som pågår inuti. Nedan är ett exempel på en situation där skillnaden kan vara tydlig.

Tänka fler steg än andra
För mina arbetskompisar och min chef har jag förklarat hur jag fungerar när det gäller problemlösning eller idégenerering i grupp. Ungefär så här lät det när jag förklarade ”Ni vet på ett möte där vi sitter och pratar om något. Under tiden någon pratar hinner man tänka ett par steg framåt utifrån vad den personen säger. När personen pratat klart kan man säga det man tänkt och de andra runt bordet har ibland tänkt i liknande banor, eller ett par steg i en annan riktning.

När vi sitter och pratar rusar mina tankar iväg, inte bara två eller tre steg utan kanske sju, åtta steg. Och då när jag öppnar munnen och säger hur jag tänker det åttonde steget blir det för de flesta helt sammanhangslöst. Även om det i mitt huvud finns en röd tråd som leder till det jag säger.

När detta händer, att jag säger något som inte går att förstå utifrån vad vi pratar om, säg det till mig! För uppmärksammar ni mig på att jag ger god-dag-yxskaft-svar så kan jag ofta förklara.” En hel del gånger har kollegorna gjort så och då funkar det att jobba i grupp.

Noggrant tänkande på allt tar tid
Det finns de högintelligenta som till skillnad från mig vill de överväga alla alternativ noggrant innan de uttalar sig. Utifrån en fråga som väcks på ett möte kan de komma fram till att det finns tio möjliga lösningar på det. Inte nog med det. De funderar också på varje möjlig lösning från tio olika perspektiv. Väger för och nackdelar. Tänker igenom konsekvenserna. Sen när de tänkt igenom alla alternativ, går de igenom allt igen för att försäkra sig om att de inte missat någon aspekt.

Det betyder att när de flesta har tänkt ett par tre alternativ har personen noggrant gått igenom tio gånger tio alternativ. Noggrant. Ett uttalande från en sådan person är verkligen genomtänkt. Om hon eller han får möjlighet att säga det alltså. För det måste ju hända att diskussionen redan gått vidare till andra ämnen.

Att vara en person som överväger ämnen så minutiöst måste ibland vara irriterande. Särskilt som snabbt och högljutt ofta premieras i mötessammanhang. Föreställ dig själv att du tänkt igenom saken mer än alla andra och så får du inte tillfälle att säga vad du kommit fram till. Eller om det redan har fattats ett beslut som du vet inte kommer fungera. Eller hur det nu är att vara en sådan person.

Är du särbegåvad och fungerar på det viset? Hur är det? Jag har svårt att föreställa mig hur det kan vara så beskriv gärna! Jag vill förstå. Vad tycker du är det bästa med att fungera som du gör? Är det något som är kämpigt med det?

Vi ses!
Vera

Facebookmail
Facebookyoutubeinstagram

Författare: Vera Varg

Vera Varg är förälder till två särbegåvade tonåringar. Under många år har hon läst in sig på området särbegåvning och efter att ha genomgått ett IQ-test som vuxen visade det sig att hon själv också är högintelligent.

2 reaktioner till “Tusen tankar och ingen hinner ut”

  1. Hej! Ska försöka hålla set här kort, men vill bara börja med att säga att din youtube kanal betyder så mycket för mig! Det är otroligt givande att höra någon PRATA om särbegåvning. Det finns mycket information i text form på nätet, och även om det kanske är samma information (sen tar du upp många saker jag inte läst nån stanns oxå), så är att HÖRA någon PRATA om det, en helt annan sak. Det är väldigt lugnande, och hjälper med ensamheten mer än vad text nånsin lyckas göra. Jag är så tacksam <3

    Jag fungerar på båda sätten, beroende på situation. Som du år på spåren, så är det ofta väldigt frusterande att inte ha tillåtelse att säga alternativen jag tänkt ut. Jag har ofta fått höra "man kan inte alltid överväga alla eventualiteter". Och om folk har gått vidare till nästa ämne så riskerar jag att bli sedd som klagande. Nån som "hänger upp sig på detaljer".

    Videon fick mig och fundera på vad det är som avgör vilken av dom här två tanke-sätten jag använder i given sitation. Jag tror det har och göra med hur viktigt jag anser att det är. Diskuterar jag med någon så är jag i tänka-många-steg-läget. Men är det ett problem som måste lösas, nåt som har stora konsekvenser, så är jag i överväg-eventualiteter-läget. Ofta aktiveras det läget när jag är orolig (jag har ångest). Och om jag inte får tänka ut mina eventualiteter, och berätta dem för inblandade personer, så blir jag mer orolig.

    Jag tänker inte prata så mycket om det första läget, efter som vi verkar vara lika i den aspekten. Jag kände verkligen igen mig, och jag ska komma ihåg att man kan ju faktiskt berätta för folk (som har förstselse) att man tänker många steg. Men jag har en fråga, och hoppas att du har mer erfarenhet när det gäller det här. Hur tycker du man ska göra, om man avgör att det inte är ett alternativ att berätta om sitt flerstegs tänkande? Jag har nämligen haft diskussioner på nätet, och ett flertal gånger fått höra att jag tar up irrelevanta saker. Att jag är krånglig att prata med, för att jag inte håller mig till en röd tråd.

    Folk skulle nog bli lite krängt i en sån sitaution om jag säger att jag tänker i många steg. Tror att de skulle tolka det som "Jag tänker bara väldigt snabbt. Det är inte mitt fel att du inte hänger med". Men det är så klart inte så jag menar. Har du nån ideé om en strategi man kan använda? Min strategi är inte optimal. Det jag gör, är att jag ofta pausar, och checkar av att jag är på samma sida som den andre. Ser till så att mina tankar inte springer iväg med andra ord. Men det gör oxå att jag inte njuter lika mycket av diskussionen, eftersom jag håller tillbaka mig själv.

    Tack så mycket igen! Hoppas inte det har vart för långt. Har lite svårt att skriva korta texter 😉

    1. Hej Matt,

      Det är både intressant och svårt, hur det går att förhålla sig till andra i samtal. När det gäller samtal över nätet blir det extra svårt. Dels för att det ofta är begränsat i omfattning. Många läser inte ens långa kommentarer. Dels för att en del av de mellanmänskliga nyanserna försvinner.

      Vi lägger olika betydelse i ord, begrepp och formuleringar. I de talade samtalen är det lättare att fånga upp de tveksamheter och missförstånd som kan uppstå på grund av att vi ser olika innebörd i orden. I text är det mycke svårt. Ibland har jag funderat på om den osäkerhet som många av oss bär på, gör att vi tar för givet att den vi pratar med på nätet, inte kan gilla det vi skriver och står för. Och att vi därför ser en antagonist i den som bara vill nyansera eller bidra med andra perspektiv. Å andra sidan så förekommer ju de som aktivt vill trolla för nöjet i att förstöra ett samtal (eller vad det nu är som gör att människor trollar).

      Jag hörde nyss om en organisation där de som jobbar på sociala medier får lära sig mer om samtalsmetodik och härskartekniker. Det tyckte jag lät som en vettig idé. För det är lika viktigt att kunna bemöta härskartekniker som att ha koll på att man själv inte använder de teknikerna i mötet med andra på nätet.

      Din strategi med att checka av att du och andra är på ungefär samma ställe tycker jag låter klok. Det gör att du kan föra samtal med fler människor. Jag berättar bara för personer som jag har ganska nära, om mitt sätt att tänka i många steg. Med andra försöker jag känna in och anpassa mitt tempo. Sen är det kanske bara att erkänna att det är roligast att samtala med dem som pratar i samma tempo och på samma associativa sätt som en själv.

      Tack för din kommentar, det var givande att läsa och gav mig lite att tänka på! Roligt att youtubekanalen också ger dig något.

      Ha det fint!
      Vera

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.