Prestationsångest? Nej jag är inte så’n!

Prestationsångest. Det vet jag att en del får ibland och för andra kan det förstöra tillvaron totalt. Jag har planerat att ta upp det i ett avsnitt längre fram. Beskriva det noggrant och hänvisa till olika artiklar och andras råd om hur det går att hantera. För jag är ju inte en sådan typ av person som får prestationsångest. Inte alls. Jag är mer laidback och cool.

Sen att jag gått i drygt två veckor och inte spelat in avsnitt som planerat, det har inget med press och prestation att göra. Har jag tänkt. Tills idag då jag berättade för två av mina nära att jag fastnat lite med inspelningarna. Responsen var omedelbar. ”Men mamma, gör precis som du säger att vi ska göra när vi fastnat”. Det var då jag kom ihåg att jag visst är en person som får prestationsångest. Även om jag inte gillar tanken har det ju hänt förr.

De oinspelade avsnitten har spökat och rasslat med sina kedjor i nästan allting jag gjort den senaste veckan i varje fall. Och sugit musten ur mig.

Varför just nu?
En faktor som jag tror spelar in är att jag fått fantastisk fin återkoppling på de avsnitt jag publicerat. Jag har fått precis den respons jag hoppades på när jag började fundera på en vlogg. Några av er som tittar eller läser har jag mött ”på riktigt” och först då föll polletten ner hos mig. Alltså att du som tittar finns i verkligheten. Att du har lyssnat på en del av det jag sagt.

Visst är det märkligt, när jag får höra att jag bidrar med något, så börjar jag ställa nya krav på mig. Krav om att prestera bättre än hitintills. Ingen har sagt så ”Vera, nu måste du snäppa upp och bli bättre” och ändå händer det i mitt huvud.

Hur visar sig prestationsångesten
Okej, ångest är sannolikt ett för starkt ord. Det som händer är att jag skjuter upp inspelningen. Kommer på massor av anledningar till det. Inte nog med att jag funderar på inspelningen, mängder av andra saker dyker upp och aspirerar som viktiga saker att bekymra mig för. Och när jag lägger energi på att bekymra mig för annat, finns ingen chans att prestera någon inspelning.

Fördelen med att skjuta upp det, är att jag inte behöver se om jag når upp till min nya högre kravnivå. Nackdelen är att det går åt så mycket energi och jag får inget gjort. Alltså inte ens sådant jag i vanliga fall gör helt kravlöst. Jag gör ingenting och känner mig ändå helt urlakad.

6 råd för att hantera prestationspress
Här är de råd jag brukar ge när det gäller prestationspress och nu är det dags att jag lyssnar på dem själv. Några av dem har jag fått av andra.

  1. Vad är syftet med prestationen? Till barnen brukar jag fråga det när det gäller skolarbete. Det kan ju vara att få ett visst betyg, att visa läraren att man behärskar ett visst arbetsmoment, att lämna in minsta möjliga för att undvika F, eller lämna in för att sedan kunna komplettera. Kom ihåg syftet annars kanske du gör uppgiften till något större och viktigare än det behöver vara.
  2. Sänk ribban. Hade du för höga ambitioner med uppgiften? Våga ändra syfte och sänk ribban. Du kommer få massor av nya möjligheter att prestera på högre nivåer.
  3. Vägra nu eller aldrig! Har du fått höra att det är nu det gäller att prestera, för att du ska få det betyg du vill ha, för att du ska komma dit du vill och så vidare, ska du glömma det! För så länge har jag levt att jag träffat människor som lyckats ta sig dit de vill även om de bommat inledande chanser.
  4. Bara gör det! Oftast är det viktigare att få det gjort än att det blir en perfekt prestation.
  5. Bara gör det!
  6. Bara gör det!

Nu är det gjort!
Så skönt. I natt ska jag sova gott.

Oavsett om det blir någon view på detta avsnitt eller inte, har inspelningen fyllt mitt syfte. Jag har avslutat oinspelningsperioden. Nu kan jag fortsätta spela in de avsnitt jag planerat och jag kan skriva nya. Jag har sänkt min egen ribba. Och jag tror på att du och andra människor oftast är snälla och förlåtande, ni kommer ge mig fler chanser att dela med mig av annat jag lärt mig. Nu har jag gjort det!

Länkar och referenser får dröja till det planerade avsnittet om prestationsångest och hur det går att hantera. Det här avsnittet ligger liksom inte på den nivån. När jag tänker efter vore det bästa att ingen ser avsnittet, för då har jag uppnått mitt syfte utan att någon vet om att jag är en så’n som kan få prestationsångest. Det är fördelen med att publicera avsnitt sent!

Var snäll mot dig själv OCH mot mig!

Vi ses!
Vera

Facebookmail
Facebookyoutubeinstagram

Författare: Vera Varg

Vera Varg är förälder till två särbegåvade tonåringar. Under många år har hon läst in sig på området särbegåvning och efter att ha genomgått ett IQ-test som vuxen visade det sig att hon själv också är högintelligent.

7 reaktioner till “Prestationsångest? Nej jag är inte så’n!”

  1. Viktigt inlägg! Idag tar även jag tag i mina ”prestationsångestprojekt”. Tack för en knuff i rätt riktning!

  2. Tack för det här! Nu kanske jag kan komma igång med de sista uppgifterna i Samhällskunskap 1a2 som är så fruktansvärt tråkiga och omotiverande!

    1. Hej Kiwi!
      Håller tummarna för att du får klart uppgifterna. Det känns seeeegt när de är omotiverande, jag vet, men när de är inlämnade kan du göra annat. Sänk ribban. Kom ihåg syftet. Och bara gör’t 🙂

      Heja på!
      Vera

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.