Rektorns tal till alla skolkare

Kära hemmasittare,
Du är en av drygt 12 000 med återkommande ogiltig skolfrånvaro. En av skolkarna, en av kandidaterna till skolans tapperhetsmedalj. Jag är glad att få uppmärksamma just dig idag på skolavslutningen. Uppmärksamma hur du har kämpat under året.

Från skolans ledning vill vi ge dig detta diplom ”Till dig som kämpat det gångna året utan synligt resultat. Till dig som stått ensam i skolan, i en för dig övermäktig situation, och gjort så gott du kunnat. Till dig som inte upplevde någon möjlighet och därför blev en hemmasittare”.

Anledningen till din ogiltiga frånvaro är inte viktigt idag. Den är bara viktig när vi ska jobba för att hitta vägar som leder framåt för dig. Kanske är du själv inte helt klar över anledningen. Men du har känt ångesten om kvällarna eller magontet på vardagsmorgnarna. Känt hur det blir svårare att andas för varje steg du kommer närmare skolan. Eller migränen som blixtrat till redan på första lektionspasset. Du har försökt stålsätta dig mot det du vetat ska komma. Trakasserierna, eller utanförskapet, eller meningslösheten, eller det som är en del av din normala skoldag.

Lämna över diplomet och säga som det är på min skola
Eftersom att jag inte kan ropa fram dig här i aulan idag så kommer jag be om att få komma förbi hemma hos dig, eller om du föredrar att vi träffas på en annan plats, biblioteket, ett café? Då vill jag få överräcka diplomet till dig.

Jag vill också visa att jag ser dig. Du är mer än ett namn på en av skolans skolkare. Jag har förstått att det är vanligt att hemmasittare anklagar sig själva för situationen. Att du i så fall tror att det är dig det är fel på, eftersom att du inte kommer iväg till skolan och stannar där som de andra eleverna gör. Den anklagelsen vill jag lyfta av dig och säga att jag och mina kollegor har misslyckats i att göra det vi skulle ha gjort. Vi har misslyckats med att genomföra de förändringar du behövde ha fått på skolan. Och för just dig kanske vi hade behövt be om hjälp av andra utanför skolan också.

Jag vill lova dig en trygg och meningsfull skola att komma tillbaka till. Lova att vi kommer punktmarkera mobbarna så du får vara ifred, ge de anpassningar du behöver i miljön eller i inlärningstempo och svårighetsnivå.

Efter att vi strax har skakat hand är det här skolåret över för din del. Bry dig inte om att öppna betyget. Häng istället diplomet högt!

Lämna sen skolan mentalt. Tänk inte på den mer. Eller kanske ska du bli riktigt arg eller sörja. Vara arg och ledsen för allt det fina med skolan som du inte fått. Gemenskapen bland skolkamraterna, nya kunskaper, delade upplevelser och givande relationer med lärare.

Lärare som ser och visar att du bryr dig om – tack!
Det finns en lärare jag vill tacka, som lyckades fånga upp en skolkare som jag. Det är Ingemar Johansson. Historielärare på De la Gardieskolan. Antagligen har han ingen aning om vilken betydelse han hade för mig. Jag sa det aldrig. För trots att jag hade toppresultat på proven visade han att han såg mig och mitt skolkande. Han visade att han brydde sig om mer än mina prestationer. Han visade att han brydde sig om huruvida jag var på lektionerna eller inte. Förhoppningsvis kommer du möta en Ingemar framöver, som med små medel kan visa att han bryr sig om, att du är i skolan!

Konspirationen om betygens viktighet för livsnöjdheten
Innan jag går ska jag avslöja en hemlighet som alla rektorer vet men inte får säga. Det är helt andra saker än slutbetygen i grundskolan och gymnasiet som avgör vilket liv du kan leva. De raka vägarna, de med fina betyg, är kanske snabbast, men det finns alltid vägar dit du önskar ta dig. Låt inte ett eller flera usla skolår stoppa dig att nå dina drömmar oavsett om det är att plugga teknisk fysik, bli stylist, ridinstruktör eller speldesigner.

Med önskan om en välgörande sommar!
Jag önskar dig en härligt välgörande sommar. Eftersom att skolan är förankrad i naturvetenskapen får du råd tagna från seriös forskning. För att få en välgörande sommar och kunna må bra behöver du:

  1. Något som ger glädje
  2. Fysisk aktivitet
  3. Kontakt med andra
  4. Ett visst mått av ansträngning

Och du behöver alla delarna varje dag.

Den enklaste varianten: Titta på söta kattbilder på Instagram. Gå ett varv runt kvarteret. Skriv ett chatmeddelande till någon i världen du tycker om. Lös ett sudoku. Simsalabim. Så har du på vetenskapligt sätt skapat må-bra-möjligheter. Din variant för en må-bra-dag får du komponera bästa du kan. Med alla fyra ingredienser.

Krymp verkligheten och dröm obegränsat
Avslutningsvis ger jag ett mer personligt råd till dig. När livet känns riktigt svårt brukar jag krympa perspektivet. Det betyder att jag fokuserar på en dag i taget. Fokuserar på att skapa en må-bra-dag och hoppar helt över att tänka längre än så.

Samtidigt som jag kryper perspektivet i verkligheten, släpper jag helt efter och låter drömmarna segla iväg till högre höjder. Till de höjder som inte har med min verklighet att göra. Där drömmar kan sväva fritt och lätt. Där ALLT är möjligt för mig. För genom de drömmarna får jag lust.

Så dröm! Och avsluta skolåret med diplomet i handen och huvudet högt.

Ha nu en välgörande sommar!

Vänligen Vera (rektor för en dag)

Läs gärna bloggen Prestationsprinsen och inlägget ”Tips och tankar för en inkluderande skolavslutning” för ett tydligt avslut på skolåret är viktigt!

Uppgiften om drygt 12 000 elever med återkommande ogiltig skolfrånvaro har jag tagit från rapporten Skolfrånvaro och vägen tillbaka

Facebookmail
Facebookyoutubeinstagram

Tusen tankar och ingen hinner ut

I det som publiceras här utgår jag ifrån hur jag fungerar som särbegåvad även om jag vet att alla särbegåvade inte fungerar som jag gör. Bland annat när det gäller tanke- och samtalstempo och det här med att vara ”för mycket” som jag tog upp i ett tidigare avsnitt. Det finns de där det inte syns eller hörs lika mycket utanpå vad som pågår inuti. Nedan är ett exempel på en situation där skillnaden kan vara tydlig.

Tänka fler steg än andra
För mina arbetskompisar och min chef har jag förklarat hur jag fungerar när det gäller problemlösning eller idégenerering i grupp. Ungefär så här lät det när jag förklarade ”Ni vet på ett möte där vi sitter och pratar om något. Under tiden någon pratar hinner man tänka ett par steg framåt utifrån vad den personen säger. När personen pratat klart kan man säga det man tänkt och de andra runt bordet har ibland tänkt i liknande banor, eller ett par steg i en annan riktning.

När vi sitter och pratar rusar mina tankar iväg, inte bara två eller tre steg utan kanske sju, åtta steg. Och då när jag öppnar munnen och säger hur jag tänker det åttonde steget blir det för de flesta helt sammanhangslöst. Även om det i mitt huvud finns en röd tråd som leder till det jag säger.

När detta händer, att jag säger något som inte går att förstå utifrån vad vi pratar om, säg det till mig! För uppmärksammar ni mig på att jag ger god-dag-yxskaft-svar så kan jag ofta förklara.” En hel del gånger har kollegorna gjort så och då funkar det att jobba i grupp.

Noggrant tänkande på allt tar tid
Det finns de högintelligenta som till skillnad från mig vill de överväga alla alternativ noggrant innan de uttalar sig. Utifrån en fråga som väcks på ett möte kan de komma fram till att det finns tio möjliga lösningar på det. Inte nog med det. De funderar också på varje möjlig lösning från tio olika perspektiv. Väger för och nackdelar. Tänker igenom konsekvenserna. Sen när de tänkt igenom alla alternativ, går de igenom allt igen för att försäkra sig om att de inte missat någon aspekt.

Det betyder att när de flesta har tänkt ett par tre alternativ har personen noggrant gått igenom tio gånger tio alternativ. Noggrant. Ett uttalande från en sådan person är verkligen genomtänkt. Om hon eller han får möjlighet att säga det alltså. För det måste ju hända att diskussionen redan gått vidare till andra ämnen.

Att vara en person som överväger ämnen så minutiöst måste ibland vara irriterande. Särskilt som snabbt och högljutt ofta premieras i mötessammanhang. Föreställ dig själv att du tänkt igenom saken mer än alla andra och så får du inte tillfälle att säga vad du kommit fram till. Eller om det redan har fattats ett beslut som du vet inte kommer fungera. Eller hur det nu är att vara en sådan person.

Är du särbegåvad och fungerar på det viset? Hur är det? Jag har svårt att föreställa mig hur det kan vara så beskriv gärna! Jag vill förstå. Vad tycker du är det bästa med att fungera som du gör? Är det något som är kämpigt med det?

Vi ses!
Vera

Facebookmail
Facebookyoutubeinstagram

Prestationsångest? Nej jag är inte så’n!

Prestationsångest. Det vet jag att en del får ibland och för andra kan det förstöra tillvaron totalt. Jag har planerat att ta upp det i ett avsnitt längre fram. Beskriva det noggrant och hänvisa till olika artiklar och andras råd om hur det går att hantera. För jag är ju inte en sådan typ av person som får prestationsångest. Inte alls. Jag är mer laidback och cool.

Sen att jag gått i drygt två veckor och inte spelat in avsnitt som planerat, det har inget med press och prestation att göra. Har jag tänkt. Tills idag då jag berättade för två av mina nära att jag fastnat lite med inspelningarna. Responsen var omedelbar. ”Men mamma, gör precis som du säger att vi ska göra när vi fastnat”. Det var då jag kom ihåg att jag visst är en person som får prestationsångest. Även om jag inte gillar tanken har det ju hänt förr.

De oinspelade avsnitten har spökat och rasslat med sina kedjor i nästan allting jag gjort den senaste veckan i varje fall. Och sugit musten ur mig.

Varför just nu?
En faktor som jag tror spelar in är att jag fått fantastisk fin återkoppling på de avsnitt jag publicerat. Jag har fått precis den respons jag hoppades på när jag började fundera på en vlogg. Några av er som tittar eller läser har jag mött ”på riktigt” och först då föll polletten ner hos mig. Alltså att du som tittar finns i verkligheten. Att du har lyssnat på en del av det jag sagt.

Visst är det märkligt, när jag får höra att jag bidrar med något, så börjar jag ställa nya krav på mig. Krav om att prestera bättre än hitintills. Ingen har sagt så ”Vera, nu måste du snäppa upp och bli bättre” och ändå händer det i mitt huvud.

Hur visar sig prestationsångesten
Okej, ångest är sannolikt ett för starkt ord. Det som händer är att jag skjuter upp inspelningen. Kommer på massor av anledningar till det. Inte nog med att jag funderar på inspelningen, mängder av andra saker dyker upp och aspirerar som viktiga saker att bekymra mig för. Och när jag lägger energi på att bekymra mig för annat, finns ingen chans att prestera någon inspelning.

Fördelen med att skjuta upp det, är att jag inte behöver se om jag når upp till min nya högre kravnivå. Nackdelen är att det går åt så mycket energi och jag får inget gjort. Alltså inte ens sådant jag i vanliga fall gör helt kravlöst. Jag gör ingenting och känner mig ändå helt urlakad.

6 råd för att hantera prestationspress
Här är de råd jag brukar ge när det gäller prestationspress och nu är det dags att jag lyssnar på dem själv. Några av dem har jag fått av andra.

  1. Vad är syftet med prestationen? Till barnen brukar jag fråga det när det gäller skolarbete. Det kan ju vara att få ett visst betyg, att visa läraren att man behärskar ett visst arbetsmoment, att lämna in minsta möjliga för att undvika F, eller lämna in för att sedan kunna komplettera. Kom ihåg syftet annars kanske du gör uppgiften till något större och viktigare än det behöver vara.
  2. Sänk ribban. Hade du för höga ambitioner med uppgiften? Våga ändra syfte och sänk ribban. Du kommer få massor av nya möjligheter att prestera på högre nivåer.
  3. Vägra nu eller aldrig! Har du fått höra att det är nu det gäller att prestera, för att du ska få det betyg du vill ha, för att du ska komma dit du vill och så vidare, ska du glömma det! För så länge har jag levt att jag träffat människor som lyckats ta sig dit de vill även om de bommat inledande chanser.
  4. Bara gör det! Oftast är det viktigare att få det gjort än att det blir en perfekt prestation.
  5. Bara gör det!
  6. Bara gör det!

Nu är det gjort!
Så skönt. I natt ska jag sova gott.

Oavsett om det blir någon view på detta avsnitt eller inte, har inspelningen fyllt mitt syfte. Jag har avslutat oinspelningsperioden. Nu kan jag fortsätta spela in de avsnitt jag planerat och jag kan skriva nya. Jag har sänkt min egen ribba. Och jag tror på att du och andra människor oftast är snälla och förlåtande, ni kommer ge mig fler chanser att dela med mig av annat jag lärt mig. Nu har jag gjort det!

Länkar och referenser får dröja till det planerade avsnittet om prestationsångest och hur det går att hantera. Det här avsnittet ligger liksom inte på den nivån. När jag tänker efter vore det bästa att ingen ser avsnittet, för då har jag uppnått mitt syfte utan att någon vet om att jag är en så’n som kan få prestationsångest. Det är fördelen med att publicera avsnitt sent!

Var snäll mot dig själv OCH mot mig!

Vi ses!
Vera

Facebookmail
Facebookyoutubeinstagram

Du är bara för mycket!

”Du är bara för mycket!” Den kommentaren har jag fått höra i alla möjliga varianter. “Sluta vara så entusiastisk!” “Du kan inte känna för allt” “Ingen annan bryr sig om det” “Men så märkvärdigt var det väl ändå inte” En uppsjö kommentarer ibland i kombination med himlande ögon och djupa suckar.

Och jag som upplever att jag oftast håller igen. Skulle jag uttrycka hur jag verkligen känner skulle det de kallar min entusiasm, framstå som blek. Och det tempo jag anpassar mig efter. De flesta har ju ingen aning om att det för mig känns som för kaninen i filmsnutten från Disney om sengångarna (länkad nedan).

När jag började läsa på om särbegåvning och tog del av andras erfarenhet förstod jag att det är ganska vanligt att vara “för mycket”. En möjlig förklaring kan vara vad psykiatern och psykologen Kazimerz Dabrowski kallar overexitabilities. På svenska brukar man översätta det till intensiteter.

Fem intensiteter
Dabrowski delade in intensiteterna i fem områden. Förklaringarna nedan är mina tolkningar av det jag läst.

  1. Intellektuell intensitet. En intensiv uppmärksamhet och nyfikenhet. Ett driv att förstå hur saker fungerar. Intellektuell intensitet är inte samma sak som intellektuell förmåga. Intensiteten är snarare den motor som driver den särbegåvade att vilja veta mer och ständigt lära sig nytt.
  2. Psykomotorisk intensitet. Energin i kroppen som gör det nödvändigt att vara i rörelse. En kapacitet att vara fysiskt aktiv och mer energisk än de flesta. Det märks i rörelsemönster, hur du pratar, sitter, äter. I allt fysiskt finns en större intensitet.
  3. Sensuell intensitet. Ökad känslighet av alla sinnen. Vilket gör att allt känns, hörs, luktar, smakar och ser mer ut.
  4. Intensitet i fantiserande/visualisering. Höjd förmåga att föreställa sig det som inte finns, associera fritt, dagdrömma och visualisera, och att “försvinna” bort i andra tankar.
  5. Känslomässig intensitet. Intensivare känslor av glädje och oro, extrema höjder och dalar känslomässigt. Större mottaglighet för små nyanser.

HSP – högkänsliga personer
En del av intensiteterna ligger i linje med det som kallas för “High Sensitive Person” HSP. Detta är ett område jag inte alls är inläst på men det dyker ofta upp i samtal med högintelligenta personer som säger att HSP gett nya insikter.

Har du fått höra eller känt att du är för mycket på olika sätt? Håller du också igen? Eller inte?

Vi ses!
Vera

 

Länk till mer information om Dabrowskis overexitabilities

Med länken nedan har jag inte sagt att mitt tanketempo är mer rätt än någon annans. Bara att vi har olika tempo:

Länk till information om högkänsliga eller högsensitiva personer (HSP)

 

Facebookmail
Facebookyoutubeinstagram

Farligt med understimulans

Finns inte tillräckligt nytt att lära sjunker stimulansen under en kritisk nivå och du börjar må dåligt. I en av de länkade föreläsningarna berättar en forskare om hur det nybildas neuroceller i hippocampus hela livet. Det som bidrar till neurogenisis (att det kan skapas nya neuroceller) är motion och att lära sig saker. Visst borde det också innebära att om möjligheten att lära sig är borttagen så bildas inte neuroceller i samma takt? Vilket i sin tur betyder att det är riktigt dåligt för hjärnan att vara understimulerad.

Att fungera i en miljö med för lite stimulans är som att tvingas cykla mycket långsamt. Det blir vingligt. Väldigt vingligt. Ett alternativ till det svåra långsamcyklandet kan vara att klättra på väggarna, skapa problem för sig själv eller andra, eller försvinna bort i dagdrömmerier. Allt i syfte att se till att hjärnan får någon slags stimulans. Så smart konstruerade är vi ju att kroppen försöker se till att få det som är nödvändigt för överlevnad. Exempelvis stimulans för hjärnan. Kan inte omgivningen erbjuda det, får hjärnan se till att ordna det på egen hand.

Jag möts lite då och då av följande påstående, när det gäller att få lära sig på sin nivå i skolan ”Barn måste lära sig att ha tråkigt också”. På ett sätt håller jag med för jag tror inte på att barn, eller människor över huvud taget, ska matas med stimulans hela tiden. Ur tråkighet kan vår egen kreativitet och initiativförmåga växa. Men. Det är skillnad på tråkigt och understimulans. Skolans syfte är att eleverna ska lära sig, ta in ny kunskap. Det går per definition inte lära sig något man redan kan. Att sitta av hela skoldagar är inte tråkigt. Det är skadlig brist på stimulans. Och den slags kreativitet och initiativkraft som kan väckas hos understimulerade elever är sällan uppskattat av skolpersonalen.

Det är farligt för människan att inte få nödvändig stimulans. Barnhemsbarnen i Ceaușescus Rumänien är ett extremexempel. Även vuxna människor behöver nödvändig stimulans, känslomässigt, kroppsligt, socialt och intellektuellt för att må bra. Lagom mycket stimulans. För lagom är olika för oss alla. Får vi inte det går vi under, precis som de vanvårdade barnen.

Många som aldrig varit med om att må dåligt på grund av understimulans har så svårt att föreställa sig hur det kan vara. För de uttrycker att det bara låter skönt.

Har du varit med om att må dåligt av för lite stimulans? På vilket sätt och hur har det varit?

Ta hand om dig!
Vera

Ted talk, textat på svenska.

Facebookmail
Facebookyoutubeinstagram

Lagom stimulans är olika

Tillägg: När jag skulle ta fram de relevanta länkarna till avsnittet insåg jag att min kunskap om detta inte är dagsfärsk. Jag läste teorier om att högintelligenta har fler receptorer 10 år tillbaka i tiden. Med tiden har detta blivit en sanning för mig. Lite otäckt att inse att jag inte hittar bra vetenskapliga artiklar som tydligt belägger det jag trott är sanning. Jag skulle verkligen önska att någon som har lite mer aktuell kunskap kan dela med sig av kunskap och gärna av länkar. Slut på tillägget.

Våra hjärnor behöver alltså stimulans för att fungera. Intryck som den kan bearbeta. I lagom mängd.

Det är bara det att lagom är olika. För en normalbegåvad person skulle sannolikt tempot och innehållet i daglig verksamhet, anpassad för människor med utvecklingsstörning, vara alldeles för lite av stimulans. Och tvärt om skulle ett vanligt arbete kunna stressa sönder en person med utvecklingsstörning.

Avståndet mellan vad som är lagom för en person i mitten på intelligenskurvan är minst lika stort till den högra änden av kurvan som till den vänstra. Särbegåvade behöver helt annan och mer komplex stimuli än normalbegåvade. Och när den uteblir, som i skolan för min del, tar hjärnan fysisk skada. Kommunikationssystemet får inget nytt att jobba med och då händer samma sak med hjärnan som med muskler du inte använder. Den mår inget vidare.

Fler receptorer
Alla sinnessystem använder sig av olika former av specialiserade receptorer, som finns överallt i och på kroppen i syfte att samla in information. En förklaring till att särbegåvade behöver mer och annan stimulans är att vi sannolikt har fler receptorer och därför uppfattar snabbare, mer nyanserat och intensivare än andra.

Fler receptorer leder till ökad aktivitet i kommunikationssystemen och ökad aktivitet genererar fler receptorer. Receptorerna blir alltså fler om man tränar hjärnan och ju fler receptorer man har, desto bättre blir hjärnans funktioner. Så ju mer jag lär mig, desto större behov får jag av ny stimulans för att kunna upprätthålla en lagom nivå av hjärnaktivitet. Så fungerar det för alla.

Men en lagom nivå av nytt för mig kan vara en nivå som stressar sönder någon annan. Det är inte alltid min lagomnivå när det gäller att lära sig nytt, stämmer överens med den takt det är möjligt att få lära sig nytt på jobbet. Dessutom accelererar lagomnivån i takt med att hjärnans kommunikationssystem tränas. Men åh vad det är härligt när det är möjligt för hjärnan att få jobba med lagom mycket nytt!

Hur är det för dig? Hur känns det när du är på din lagomnivå av stimulans? I vilka sammanhang är du med om det?

Vi ses!
Vera

 

Länk till sidan Brainfact
Här kan du hitta intressanta artiklar om forskning på hjärnområdet

Referens
Marylou Kelly Streznewski ”Gifted grownups, the mixed blessing of extraordinary potential” Kapitel två, s 25 – 34 ger bra och mer fördjupad information om hur den högintelligenta hjärnan funkar. I denna bok skaffade jag mig först kunskap om hur hjärnan funkar. Boken förklarar på bra sätt men den har flera år på nacken, och länkarna just runt forskning om receptorer är skral. Läs gärna boken ändå. Det absolut bästa är att få lyssna till de över 100 särbegåvade personer som författaren intervjuat. Mänskliga erfarenheter står sig över tiden.

Facebookmail
Facebookyoutubeinstagram

För intelligent?

Kan man vara för intelligent? Och i så fall, för intelligent för vad?
För intelligent för grundskolan?
Gymnasiet?
Universitetet?
För intelligent för att får jobb?
För att få vänner?
För att må bra?
Eller rent av för intelligent för att vara lycklig?

De flesta skulle svara nej på alla frågorna. För hur skulle det kunna bli för mycket av något eftertraktat och bra som hög intelligens? Och hur skulle hög intelligens kunna innebära några nackdelar alls?

För 7 – 8 år sen hade jag svarat ja på alla frågor. Dels för att jag själv har snubblat över min intelligens så ofta, och dels för att jag sett många barn och ungdomar som fått stora svårigheter i skolan på grund av det. På grund av att de kunskapsmässigt ligger långt före jämnåriga och heller inte har socialt utbyte med jämnåriga.

Numera vet jag att hög intelligens, eller det som också kallas särbegåvning, inte behöver vara ett hinder. Okej, grundskolan och gymnasiet är trögrörliga institutioner men att det går att hitta stimulerande jobb, få nära vänner, må bra och känna lycka som högintelligent vet jag

Innehåll i vloggen För intelligent?
Den här vloggen vänder sig till dig som upplever att din höga intelligens mer är ett hinder än en möjlighet. Innehållet är inte direkt raketkirurgi, mest bara grundläggande kunskaper. Men med en twist. För det är viss skillnad i hur man fungerar som särbegåvad. Och den skillnaden måste du ta hänsyn till om du ska kunna må bra och skapa dig det liv du vill ha.

För att må bra är det viktigt att känna dig själv, förstå hur du som högintelligent fungerar, hitta gemenskap, meningsfullhet och leva efter dina värderingar. Det är också viktigt att förstå omgivningen du lever i.

De första inläggen jag gör kommer att handlar om vad särbegåvning är, definitioner, hur särbegåvade ofta funkar. Jag kommer att ge dig länkar till vetenskapliga artiklar, avhandlingar och böcker. Känner du igen dig i mycket, du behöver inte känna igen dig i allt – vi är förstås olika som individer, är du sannolikt särbegåvad.

Att känna sig så fel
För mig var det helt avgörande att förstå att jag är högintelligent. Och jo, det går att leva i många år utan att fatta det helt. Jag hann med drygt fyrtio. När resultatet från IQ-testet kom och jag såg att jag låg högre än 99 % av befolkningen fick jag en chock. En regelrätt chockreaktion, med gråtattacker, förnekande, bearbetning och sen efter en lång period, kunde jag acceptera det.

Visst hade jag sett tecken på att jag hade enklare än de flesta för att förstå och lära. Men de tecknen vägde lätt i förhållande till den känsla av att vara fel som jag burit med mig sen jag var liten. Kanske är det så för dig också? Att du mest av allt känner dig fel? Eller bara mycket annorlunda. Av någon anledning tittar du ju nu. Om någon tipsat dig eller om du letat dig hit själv.

Syftet med vloggen är att du ska få tillgång till kunskap, erfarenheter, metoder och verktyg du kan ha nytta av i ditt liv. Små, men kanske avgörande tips om hur ditt liv kan bli mer som du önskar dig.

Ta hand om dig – vi ses!
Vera

Facebookmail
Facebookyoutubeinstagram

Hjärnan behöver stimulans

Jag är sen flera år med i ett nätverk för föräldrar till särbegåvade barn och har genom nätverket fått ta del av andra familjers erfarenheter. Här är citat från vad några av de högintelligenta barnen sagt om hur det är att gå i skolan:

”Det är som att sitta och vänta på bussen hela dagen och den kommer aldrig.”

”Jag har läst och förstått stencilen fröken delar ut redan innan hon delat ut den till alla. Sedan måste jag sitta och vänta tills alla andra har förstått. Det kan ibland ta hela lektionen. Så jag jobbar aktivt i 30 s och sitter sedan uttråkad i 39 min och 30 s.”

”Alla år jag bara suttit och lyssnat på sådant jag redan kan. Tänk om jag hade fått lära mig något istället. Då hade jag kunnat mycket nu.”

Busshållsplats

Jag känner igen mig i det barnen uttrycker. För mig tog det många år innan jag förstod att min intelligens hade med saken att göra. Lång tid var jag bara övertygad om att det var något fundamentalt fel med mig. För jag förstod att de andra fungerade på annat sätt. Det kändes lite som att vara omgiven av sköldpaddor.

En sköldpadde

Lätta att tycka om men långsamma. Lite loja. Nöjde sig med de förklaringar de fick och verkade inte vilja veta mer. Som att de inte var särskilt nyfikna. Och jag förstod sällan vad som var svårt med det de sa var svårt. Men jag förstod däremot att de var som man skulle vara. De var sköldpaddor. Jag var mer en kacklande ankunge.

Hur kan vi fungera så olika?
Hur kan det som är lagom arbetstakt för många bli en enda lång väntan för andra? Det korta svaret är att det beror på våra hjärnor. Beroende på hur våra hjärnor är funtade behöver vi olika snabb och olika mycket information.

För att vi ska förstå vad det är som händer och sker omkring oss, krävs att hjärnan får information från omgivningen. Den behöver också få information om vad som pågår i olika delar av vår kropp. Insamlandet av information sker med hjälp av de olika sinnena. Förnimmelsen av omvärlden är baserad på skillnader. Skillnader vi tar till oss genom våra sinnen. En t-shirt känns inte likadan som en flanellskjorta mot huden. Kattens spinnande skiljer sig från kylskåpets låga surrande. Choklad med 72 % kakaohalt smakar annorlunda mot en med 80 % kakao. Även små skillnader uppfattas.

Finns ingen skillnad att uppfatta, finns det inget för hjärnan att processa. Finns inga nya intryck att förnimma, är allt status quo, kan vårt avancerade kommunikationssystem inte arbeta. Placera en person i ett helt vitt rum, utan ljud och utan något som avviker från det vita. Det dröjer inte länge förrän hjärnan får stora problem. Saker som man i vanliga fall kan med automatik, avståndsbedömning, färguppfattning och läsförmåga, kan sluta fungera. Kolla gärna in filmklippet jag länkat nedan. Det är till ett känt experiment om vad som händer när hjärnan berövas på all stimulans.

När hjärnan saknar stimulans
För mig var det så under stor del av skoltiden. Jag hittade inget nytt att processa.

  • Föreställ dig att du tittar koncentrerat på en punkt på väggen
  • Titta så koncentrerat att allt runt omkring blir suddigt
  • Till sist blir även punkten du fokuserat på suddig
  • Att fokusera på inget blir suddigt

Som på lektionerna. Det gick nästan att höra hur hjärnan stängde ner. Det knastermullrade en stund. Sen blev det helt tyst. Surrandet från de elektriska signalerna i hjärnan hade slutat och jag gick in i ett tillstånd av tomhet. På ett sätt var det skönt när hjärnan släcktes ner. Tidsuppfattningen upphörde och skolan blev uthärdlig. Nackdelen var att det tog flera timmar att komma igång igen efter skoldagen. Lite som att få igång en projektor. Man trycker på startknappen men det dröjer för lampan måste värmas upp innan den börjar lysa.

Att stänga ner hjärnan är inget hälsosamt sätt att hantera situationen. En del särbegåvade barn väljer istället att själva skapa den stimulans hjärnan behöver. Dagdrömmande kan fungera till en viss gräns. Att starta bråk, med klasskamrater eller lärarna kan vara ett annat sätt att få något att hända. Det är mer hälsosamt, för att hjärnan får intryck att processa, men i längden inte särskilt konstruktivt det heller.

Vad händer med dig när du drabbas av understimulans? Är det främst i skolan det har hänt eller händer det i andra sammanhang också?

Vänligen
Vera

 

Länkar om vad som händer när människan berövas på stimulans

 

http://www.bbc.com/future/story/20140514-how-extreme-isolation-warps-minds

Boktips
Lars Olson och Anna Josephson (red) ”Hjärnan” 2012
Marylou Kelly Streznewski ”Gifted grownups, the mixed blessing of extraordinary potential” Kapitel två, s 25 – 34 ger bra och mer fördjupad information om hur den högintelligenta hjärnan funkar

Facebookmail
Facebookyoutubeinstagram

5 tips till dig som är särbegåvad och har det kämpigt

Men var är tipsen, verktygen och metoderna som jag deklarerat ska finnas i vloggen? Min tanke har varit att de ska komma lite allt efter som. När jag går in närmre på olika områden kommer du få mer konkreta verktyg för just de specifika områdena. För att du inte ska behöva vänta för länge på det utlovade, får du fem tips idag. Fem råd jag har burit med mig under de många stappliga åren.

Innan det är tipsdax, ska jag berätta om upplägget för vloggen. För det är både de praktiska tipsen och den sammansatta helheten av erfarenhet och kunskap du kan ha nytta av. Vloggen är indelad i fem olika områden.

Ryggsäcken
Oavsett var du går, springer eller står har du dig själv med. Som en ryggsäck. Det är viktigt att veta vad du har i ryggsäcken och de första avsnitten ägnas åt att titta på särbegåvningen, ifrån alla möjliga håll. Det är grundläggande att veta hur och varför du fungerar som du gör. När du har lyft upp och vridit och vänt på delarna i din packning är det lättare att packa ner dem på ett mer praktiskt och vandringsvänligt sätt. Det kan också visa sig ha legat tyngder du inte behöver gå och bära på längre. Du kan kasta bort dem och fortsätta lättare.

Under stjärnorna
Bara du vet vad du drömmer om och vad du värdesätter i livet. För att känna livsnöjdhet behöver vi kunna leva i samklang med våra värderingar. I några avsnitt tar jag upp hur du kan göra för att drömma helt fritt. Hur du kan göra för att ta reda på dina värderingar, inte bara de du vill ha och tror att du har, utan också de som ligger under ytan och påverkar dina livsval.

Runt lägerelden
Nödvändigt för mitt välmående har varit att hitta människor som jag kan ha ömsesidiga relationer med. Hitta de människor som kan utgöra min flock. Sen spelar det inte någon större roll om flocken består av 2 – 3 personer eller 20 – 30 personer. Det är igenkänningen och förståelsen i den andres ögon som är det viktiga. Jag har oftast föredragit att vara för mig själv, men jag har lärt mig om och upplevt betydelsen av relationer med andra särbegåvade. Fortfarande vill jag vara ensam mycket men numera söker jag upp lägerelden oftare.

Karta och kompass
För att få det liv du vill leva är det ett måste att förstå hur omvärlden fungerar. Det är i mötet med omvärlden jag har snubblat som mest. Jag har inte kunnat läsa av terrängen från den karta jag har haft. Eller om det bara är min kompass som är annorlunda kalibrerad än andra, men jag lär mig! Om du lär dig navigera i omvärlden får du större möjligt att leva i samklang med dina värderingar.

Vandringskängorna på
Livet kan inte levas endast i huvudet. Precis som kroppen och hjärnan behöver stimulans för att kunna fungera, behöver livet rörelse för att kunna levas. Sedan i vilken takt du går, på vilket sätt, i vilken riktning, det är ditt val. Det fina med livet är att snabbats, mest och längst inte vinner när det gäller livsnöjdhet. Du har alla upptänkliga valmöjligheter för hur du vill leva ditt liv. I denna del av vloggen kommer jag ge tips och också peppa dig att ta de där första stegen i den riktning du vill gå.

Ungefär så här är strukturen tänkt att vara. Redan efter att första avsnittet publicerades fick jag respons och frågor om områden jag från början inte hade tänkt på att ta upp. Fortsätter det så, vilket jag verkligen hoppas, kommer de olika delarna utvecklas.

5 tips till dig som har det kämpigt just nu
Här är det du får med dig på en gång i form av tips. Detta är råd jag burit med mig och som jag påminner mig själv om ofta.

  1. En dag i taget. Idag klarar du. Imorgon är en annan dag. Här brukar jag tänka att den strategin som funkat för så många alkoholister och narkomaner kan funka för mig också. Alltså som funkat för att de ska klara av att hålla sig nyktra. Idag klarar jag.
  2. Håll fast i det som lyser upp. Finns det något i ditt liv nu som du mår bättre av? Som ger stimulans? Eller som i varje fall distraherar så mycket att tiden går? Håll fast vid det. Om det är att spela CIV, gå långa promenader i skogen, eller titta på hela säsonger av tv-serier spelar ingen roll. Låt ljusglimtarna i ditt liv få lysa hur svagt de än lyser.
  3. En oro i taget. Har du mycket som oroar dig och som maler runt i huvudet på dig? Skriv ner det i punktform på ett papper. Inga utläggningar eller långt grubblande när du skriver. Bara korta ord i punktform. Lägg sedan undan pappret. Nu har ditt medvetande förstått att du vet allt du oroar dig för och behöver inte påminna dig hela, hela tiden. Nu finns möjlighet att ge dig själv andrum.
  4. Ta ETT minimalt steg. Kanske kan det lilla steget i förändring vara att lyssna på vloggen. Hålla fast vid det lilla hopp, det halmstrå, som min berättelse kan utgöra. Minimala steg kan se olika ut, men oavsett litenheten, innebär de förändring. Att inte ligga kvar i sängen på morgonen utan flytta dig till soffan och lägga dig där. Det är ett steg. Att öppna fönstret och andas utomhusluft är ett steg. Ta ett minimalt steg. Det räcker.
  5. Var snäll mot dig själv! Var mot dig själv som du skulle vara mot någon du tycker om. Var snäll.

Ta hand om dig. Vi ses!
Vera

I morgon är en annan dag….

Lappen på vårt kylskåp (om du nu kan läsa handstilen…)

Ett handskrivet schema för att träna sig att inte oroa sig

Facebookmail
Facebookyoutubeinstagram

IQ efter normalfördelningskurvan – reflektioner

När jag pratar om intelligens kommer jag då och då göra jämförelsen mellan de olika svansarna på kurvan och säga att det är lika långt från mitten av kurvan till båda ändarna. Exempelvis när det gäller skolsituationen. För är det rimligt att de som är lika ovanliga i förhållande till det stora flertalet, d.v.s. de som befinner sig lika långt från mitten på kurvan, att de i ena fallet, om du har en IQ på under 70, får gå i en skola med anpassad undervisning, medan du som har en IQ över 130 själv ska anpassa dig till en undervisning utformad att fungera för dem i mitten? De jämförelserna mellan svansarna på kurvan kommer jag återkomma till.

När man tar upp sådana exempel är min erfarenhet att det nästan alltid dyker upp kommentarer om att det inte kan vara lika långt från mitten till båda sidor. Att det måste skilja mycket mer mellan hur människor med en lindrig utvecklingsstörning (IQ 70) och en normalbegåvad (IQ 100) fungerar, än vad det skiljer på en normalbegåvad (IQ 100) och en särbegåvad (IQ 130). Och här kommer mina funderingar runt skillnader mellan olika IQ-nivåer.

Människans hjärna fungerar på ett mycket avancerat sätt nivå oavsett IQ
Först av allt vill jag bara påpeka hur fantastiskt välfungerande hjärnor vi människor har överlag. För att vi ska kunna fungera, känna, uppleva, tänka saker krävs avancerade processer i hjärnan. Skillnaderna i hur våra hjärnor fungerar är marginell. Även om den skillnaden kan upplevas som stor så är vi mest av allt lika varandra som art. Alla har alltså ett snillrikt hjärnsystem. Vill du veta mer rekommenderar jag boken Hjärnan*1. Den är lätt att ta till sig och intressant.

Så här tänker jag. Oavsett om du har en utvecklingsstörning eller är högintelligent har vi ungefär lika dana hjärnor till den största delen. Se den ljusgrå markeringen i bilden nedan. Det orange fältet symboliserar den marginella del av våra hjärnor som skiljer sig åt.

Normalfördelningskurva

För att tydliggöra de olika idéerna om hur det hänger ihop med skillnader och normalfördelning, utvidgar vi det orange fältet till att gälla hela bilden. Det blir lättare att se olikheterna. Kom ihåg att proportionerligt pratar vi fortfarande om en marginell skillnad.

Efter en viss nivå tar skillnaden slut
Jag har mötts av idén att efter en viss punkt uppåt tar skillnaderna i IQ-nivå slut. Förslagen har varit att efter IQ 130 fungerar allas hjärnor ungefär lika dant.

Normalfördelningskurvan med en extra kurva som går linjärt från IQ 70 till IQ 130 och sen planar ut.

En del menar att det är större skillnad ju längre ner du kommer i IQ-tal och att ju högre upp du kommer desto mindre skillnad blir det i varje steg.

Normalfördelningskurva med en extra kurva som går brant från IQ 70 upp till IQ 95 för att sedan långsamt plana ut

Och egentligen vet vi ju inte. Kan en kurva flyta lite hur som helst?

Normalfördelning med en extra kurva som böljar i vågor långsamt uppåt mot IQ 145

Det är reflektioner som ger ungefär samma slutsats. Att skillnaderna mellan normal och IQ 70 är mycket större än mellan normal och IQ 130.

Erfarenhet från arbete med särbegåvade barn
Bland många som jobbar med högintelligenta barn menar man att det är precis tvärt om. Ju högre upp du kommer på skalan desto mer skiljer det mellan steg och mellan individer. De flesta artiklar som tar upp om de barn som ligger långt, långt ut i svansen beskriver att ju längre ut du kommer desto större är skillnaden.

IQ exponentiell?
Jag tror att det skiljer mer ju högre upp i IQ du kommer. Detta tror jag av flera anledningar. Bland annat för att i stort sett allt jag läst av forskning gällande extremt högintelligenta barn säger så. De flesta artiklar som tar upp om de barn som ligger långt, långt ut i svansen beskriver att ju längre ut du kommer desto större är skillnaden. (De större skillnaderna mellan extremt högintelligenta barn skulle eventuellt kunna förklaras med det som kallas ”de små talens lag”. Det handlar om att en undersökning på en liten population alltid får mer extrema resultat än motsvarande undersökning i en stor population.)*2

Biologiska/fysiologiska skillnader
Det jag läst om utvecklingsstörning, vad det innebär och vad som är orsaken, så handlar det mycket om fysiologiska/biologiska skillnader i hjärnan och kroppen. Små skillnader som ändå spelar stor roll. Jag utgår från att det också finns sådana skillnader när det gäller högintelligenta människor. Att intelligens ligger i generna verkar de flesta forskare vara överens om (men beroende på vilken miljö du växer upp i har du olika möjlighet att använda dig fullt ut av din intelligens och träna den. Så självklart för mig är att miljön också spelar roll).

Säg att en högintelligent person har ett lite mer förfinat kommunikationssystem i hjärnan och kroppen. Exempelvis lite fler och kanske känsligare receptorer. Lite fler kopplingar i hjärnan. Det skulle kunna förklara snabbare uppfattningsförmåga, många av OE:s*3, den vidsträckta associationsförmågan etc. Visst är det väl så att ju fler komponenter du kan mixa med varandra desto fler olika kombinationer kan du skapa? Har då den särbegåvade individen något fler receptorer, fler kopplingar i hjärnan och så vidare, borde det väl leda till större olikheter? Och inte bara till större olikheter sinsemellan utan också till att summan blir större?

Kan det vara så att IQ-nivån är exponentiell? Alltså ju högre upp i uppmätt IQ – desto fler parametrar – ju fler parametrar du har som du kan använda och använder – desto större utväxling.

Normalfördelningskurva med en extra kurva som går exponentiellt från IQ 70 och uppåt

Som du märker är jag inte en matematiker men förhoppningsvis kan du förstå ungefär hur jag menar. I bästa fall läser du som kan mycket om hjärnan, kanske forskar du eller jobbar inom området, och kan dela med dig av bättre information. Kommentera gärna! Då kan jag lära mig mer och säkert fler med mig. Jag skulle också uppskatta om diskussioner om hur kurvorna kan se ut hålls till detta kommentarsfält.

Vänligen
Vera

 

Referenser
1 Lars Olson och Anna Josephson (red) ”Hjärnan” 2012
2 De små talens lag beskrivs bland annat i boken av Daniel Kahneman ”Tänka, snabbt och långsamt” 2013 (pocket på svenska). Se kapitel 10 som börjar på sidan 161 i den svenska pocketversionen.
*3 OE, over exitabilities, jag återkommer till vad det är i ett senare avsnitt.

 

Facebookmail
Facebookyoutubeinstagram