Hur hanterar jag ensamheten?

Idag ligger dimman mjuk över fjälltopparna och jag får hålla mig inne i timmerstugan. Efter att ha varit här själv i några dagar passar det bra att spela in ett avsnitt om ensamhet. Ensamhet i allmänhet och den särbegåvades i synnerhet.

Jag har förstått på många runt om mig, att det är vanligt att undvika ensamhet. Ett tecken på omognad hos andra, har jag tänkt. Att de så småningom kommer inse betydelsen av ensamhet och börja uppskatta den. Ha! Det visade sig återigen att jag är den som har att lära.

Faran med ensamhet
I min värld är ensamhet ett sunt grundläge. Men när jag började söka litteratur inför avsnittet möttes jag av helt andra budskap. Nästan alla böcker och vetenskapliga artiklar handlade om faran med ensamhet. Om ohälsan den leder till. Hur hjärnan påverkas och försämras och hur ensamhet leder till ökad dödlighet.

Att bli utstött ur flocken har varit livsfarligt sen urminnes tider. Även om vi inte riskerar att bli uppätna av rovdjur nu, är det fortfarande samma mekanismer som sätts igång i hjärnan när vi blir utstötta. Den signalerar livsfara. Exempelvis under mobbning. Därför är utanförskap så skadligt för oss.

Det är information jag inte tagit till mig tidigare. För jag liksom flertalet ser förstås det jag vill se. Min sanning om ensamhet passade ju mig perfekt. Efter allt det jag läste om ensamhet har jag blivit mer mån om att balansera upp egentiden med stunder av gemenskap. Det här avsnittet hoppas jag kan ge dig mod att ta vara på det utanförskap du antagligen redan känner. Och mod att våga gemenskap också.

Vanligt med känsla av utanförskap hos särbegåvade
Du har säkert hört uttrycket ”Det är bättre att vara ensam själv än att uppleva ensamhet tillsammans med andra”. Kanske kan min självvalda ensamhet härledas ur sådana upplevelser. I intervjuer med särbegåvade beskrivs ofta känslan av utanförskap och svårigheten att finna genuin ömsesidighet. För mig har gemenskap blivit lättare att uppleva sen jag lärde känna fler särbegåvade.

Att vara ensam är fortsatt mitt grundläge. Ett som jag trivs med. Jag tror på ensamhet i lagom dos. I förhållande till andra verkar min lagom-dos vara stor.

Upptäck din inre kärna med nyfikenhet!
Det är i ensamhet du kan möta din inre kärna, det som verkligen är du. Och att känna sig ensam, att vara ensam, är en del av vad det är att vara människa.

Möt dig själv med nyfikenhet. Vad finns där? Vilka tankar dyker upp? När jag är helt själv i flera dagar, som nu, möter jag de flesta känslor hos mig själv. Känslor av rastlöshet, meningslöshet, rädsla, vrede, sorg, glädje, tillit, kärlek, tacksamhet. Känslor som är starka, men de går över. Känslor gör det. Jag låter de komma utan att försöka styra dem. Känner det jag känner och lägger märke till vad.

Ett litet tillägg bara. Det är viktigt att inte agera på alla känslor som kommer. Ett andra tillägg är att mår du dåligt är det inte bästa tillfälle att lära känna din egen ensamhet. Då är gemenskap eller distraktion ofta bättre.

Bryt ensamma mönster
Om du upplever att du är ensam för mycket är det viktigt att våga bryta de ensamma mönstren. Bara du kan bryta din ensamhet. Ingen annan kommer rädda dig ifrån den. Jag kan glädja dig med att du bor i ett land med världens bästa förutsättningar för att kunna bryta ensamma mönster. Sannolikheten för att du i din närhet har människor som gärna vill ha sällskap är skyhög.

Saknar du gemenskap med andra särbegåvade rekommenderar jag de nätverk som finns. För dig som är över 18 finns Mensa och Filurum vuxen. Du som är yngre behöver ta hjälp av dina föräldrar eller någon annan vuxen för att få tillgång till nätverken som finns för ungdomar.

Att vara ensam är en del av att vara människa
Om du till varje pris undviker att vara tillsammans själv med dig själv, då kommer en del av vem du är, saknas dig. Börja med att acceptera att ensamhet är en del av att vara människa. Man säger att alla dör ensamma. Vad kan vara bättre då än att ha blivit vän med dig själv när du lever, att tycka om och vara trygg i din ensamhet?

Utanförskap ger perspektiv som inte går att få bland de många. Flera av de individer vi har haft stor respekt för genom historien, har präglats av ett utanförskap. Det krävs ett annat avstånd per definition, för att kunna se ur ett annat perspektiv. Så har det varit i alla tider.

Många personer vi beundrar för styrka, kunnande, integritet och annorlundahet har präglats av perioder av ensamhet. Hoppas att bilderna nedan ger dig inspiration för kunna omfamna och utveckla din ensamhet.

Munk utanför kloster bland höga berg

Medicinman

Häxa som ska brännas på bål

Erimit som sitter under ett träd

Äventyrare i Arktis

Ensamseglare
Hur upplever du ensamhet? Har du hittat sätt att hantera den? Sätt att bryta ensamma mönster?

Vänligen
Vera

Mer att läsa
Lättillgängligt på svenska om hjärnan och om ensamhet. Den sammanfattar mycket av nutida forskning. Katarina Gospic, 2013, ”Den sociala hjärnan”

Nätverk för särbegåvade
Filurum.se
Mensa.se

 

Facebookmail
Facebookyoutubeinstagram

Författare: Vera Varg

Vera Varg är förälder till två särbegåvade tonåringar. Under många år har hon läst in sig på området särbegåvning och efter att ha genomgått ett IQ-test som vuxen visade det sig att hon själv också är högintelligent.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.