Gömmer du din särbegåvning?

”Bara var dig själv, så blir det bra” Har du hört den? Det har jag och jag vet att det inte är helt sant. Samtidigt som det är sant.

Är du dig själv? Står du stadigt och tryggt i vem du är? Eller har du tappat bort dig? Som särbegåvad kan du ha upplevt extremt olika bemötanden, antingen överväldigande positiva eller starkt negativa. Det kan ha gjort din självkänsla bräcklig.

Varför ska jag förklara.

Att bli ett jag i samspel med andra
För att ha ett fungerande samspel med andra behöver vi ha mötts av en blick i den andres ögon som säger ”du är okej och vi förstår varandra”. Det har vi med oss från start. Tänk på små barn och hur ofta de säger ”Kolla! Kolla mamma! Kolla pappa! Kolla!” Och för att barnet ska bli nöjd och kunna fortsätta krävs en blick, en gest eller ett ord, som bekräftar att föräldern sett och att det är okej. På det här sättet stämmer vi av med vår omgivning för att veta vad som är ett bra beteende. Så småningom kommer vi inom oss ha en känsla för vad som accepterat och inte, en känsla för om vi är okej eller inte.

Det nödvändiga samspelet mellan barn och deras vårdare kan beskrivas på olika sätt. Inom psykologin har detta beskrivits bland annat inom anknytningsteorin. Och inom neurovetenskap förklaras hur hjärnan fungerar i skapandet av vårt själv, hur samspelet med andra påverkar hjärnan och vad i hjärnan som gör att vi behöver samspela med andra. Det är olika sätt att förklara, som leder till ungefär samma slutsats:

För att må bra som människa behöver du och jag ha andra runt omkring oss som visar att vi är okej och att vi förstår varandra.

Att inte vara okej gör ont
Att få höra hur dålig eller hur konstig du är, eller att få höra hur fantastisk du är men utan att mötas av förståelse hos den andre, leder inte till ett ömsesidigt ”du är okej och vi förstår varandra”. Och när människorna i din närhet inte bekräftar dig och att du är okej, gör det ont. Ett sätt att minska det som gör ont, är att skydda sig bakom en mask, en roll. Känner du igen dig i någon av följande roller? Och i vilka sammanhang har du dem?

Porträtt av en clown

En lärare som sitter bredvid en elev och hjälper till

Bild av en sköterska som hjälper sjuka soldater

En elev som sitter i en tom korridor

Närbild på händer i handfängsel

Mönstrad tapet i olika färger

Med en mask kan ingen se vem du verkligen är och du riskerar inte blickar som berättar att något är fel med dig. En roll kommer ge den bekräftelsen i andras ögon, som du har behov av. Det plågsamma är att du vet att det inte är ditt sanna jag som får bekräftelsen, men det gör i varje fall mindre ont. Det är en slags copingstrategi.

Coping pratar man om när det gäller människors hantering av kriser och en definition lyder så här:

”Coping innebär ett försök att minska fysisk och psykisk smärta som är kopplad till negativa livshändelser. Framgångsrik coping minskar smärtan.”*1

Att skydda sig med en mask är en slags copingstrategi. Vilka copingstrategier du använder beror till stor del på vilka som fungerade för att minska smärtan för dig som liten.

Särbegåvning och coping
I boken How the Gifted Brain Learns finns ett avsnitt om Social Coping. Där hänvisar författarna till studier som visar att vilka copingstrategier särbegåvade väljer, varierar med ålder och med socioekonomisk bakgrund. Bland annat så är det vanligare att ju äldre ungdomar blir desto mer försöka de dölja sin höga intelligens. Genom att exempelvis välja bort ”nördiga” intressen eller underprestera för att verka mer normala. Nedan finns ett utdrag från avsnittet om Social Coping. Läs det!

Tappat bort dig själv?
Gömmer du dig själv tillräckligt länge, får du till sist svårt att hitta dig själv. Maskerna växer fast och blir du. Du förlorar delar av vem du är. Vet inte längre vad som är du.

Jag vet vad jag pratar om för jag tappade bort mig bland alla mina roller. Men när jag mötte människor som jag kände igen mig i, och så småningom vågade vara mig själv fullt ut med, då började jag hitta den fina person jag är. Det har tagit tid, men jag fanns där. På samma sätt finns du också där bakom dina masker.

Att kunna använda sig av copingstrategier i olika sammanhang är konstruktivt. Det är bra att kunna ta på sig skyddande masker vid vissa tillfällen. Det viktiga är att du hittar sammanhang du kan vara dig själv i. Där du kan tillhöra på ett självklart sätt och där du kan vara du. Bara vara dig själv. Helt och hållet. Och hur du ska hitta till sådana sammanhang tar jag upp i nästa avsnitt.

Ta hand om dig!

Vera

 

Referenser:

*1 Barbro Lennéer Axelson, Förluster, om sorg och livsomställning, sid 75. Boken handlar om det titeln säger, och har ett kapitel 4 som kortfattat tar upp teoretiska perspektiv på anknytningsteori och copingteori, sid 64-77.

Linda Kreger Silverman, Särskilt begåvade barn. Kapitel 5, i synnerhet sidan 167–172 (den svenska utgåvan från Natur & Kultur, 2016)

Ur boken How the Gifted Brain learns. Kapitlet är skrivet av Maureen Neihart och Vivien S. Huan.

”Gifted adolescents tend to employ coping strategies that are quite different from their non-gifted peers. Much of the work on social coping has been done by Tracy Cross, Laurence Coleman, Mary Ann Swiatek, and their colleagues. Some gifted adolescents involve themselves highly in extracurricular activities in school, underachieve, or exhibit negative behaviors in order to be perceived differently by others. Others engage in behaviors aimed at denying or hiding their high ability and distance themselves from the stereotype of the gifted group.

Some gifted adolescents cope by helping others or by cultivating relationships with adults, while others seek out-of-school talent development opportunities, avoid special programs for the gifted in school, hide their high ability, or deliberately underachieve in order to cope. Engaging in conforming and avoidance behaviors to devalue conventional popularity and focusing on the importance of peer acceptance are also used. Deliberate attempts to highly involve themselves in activities that are unrelated to their being gifted are also made.”

“A common, though not universal, finding regarding gifted adolescents is that many struggle to manage the need to belong with their need to achieve, especially females, African Americans, Latinos, and those from low-income or disadvantaged backgrounds. Over time, these tensions appear to corrode their aspirations and self-concepts. In effort to minimize or avoid these conflicts, gifted adolescents may deny their talent, lower their aspirations, or underachieve.”

“Several writers have suggested that making these assumptions explicit, normalizing the tension as a societal phenomenon, and openly discussing the hidden costs of success help students manage such tensions and stay the course of upward achievement.”

Med detta utdrag vill jag bara visa att det är vanligt för särbegåvade att använda copingstrategier och att det kan se annorlunda ut än för dem som inte är särbegåvade. Som du ser i sista stycket kan det hjälpa att resonera fram och tillbaka om vad jag vinner och förlorar på olika copingstrategier. Och det kommer jag prata om mer framöver.

 

Facebookmail
Facebookyoutubeinstagram

Författare: Vera Varg

Vera Varg är förälder till två särbegåvade tonåringar. Under många år har hon läst in sig på området särbegåvning och efter att ha genomgått ett IQ-test som vuxen visade det sig att hon själv också är högintelligent.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.