”För mycket” är helt som det ska

Avsnittet jag publicerade i förra veckan, rektorstalet, fick sådan spridning och fantastisk respons, att det är svårt att ta in. Det jag förstår, är att det är fler hjärtan än mitt som bultar i samklang med dem som kämpar.

Spridningen och responsen vevade igång en tombola av känslor i mig. Djup glädje, tacksamhet, förväntan, rädsla för att påverka och säga fel saker, lusten att tävla och se vad jag kan hitta på för att få ännu större spridning, och jag hamnar i prestationspress.

Återigen påminns jag om att råden jag ger dig, är de råd jag själv behöver höra. Allt material jag publicerar är sån’t jag velat säga till den yngre versionen av mig. Uppenbarligen behöver jag höra råden även nu.

Mina råd då? (från avsnittet om prestationspress)

  1. Vad är syftet med prestationen? Ja det är inte att få så många tittare på youtube som möjligt, även om förra avsnittets spridning triggar den lusten i mig. Syftet är att du som är särbegåvad och kämpar ska kunna få någon slags nytta och glädje av det jag delar.
  2. Sänk ribban. Jag undrar vad det är för mekanismer som gör att jag alltid vill höja ribban? Sänk. Sänk. Sänk. Fan vad det är svårt.
  3. Vägra nu eller aldrig! Jamen det rådet kan jag ta till mig. Det kommer fler chanser jag kan hoppa på.
  4. Bara gör det! Ok. Här kommer avsnittet:

 

”För mycket” är helt som det ska
Oavsett om du får höra att du är för känslig, för snabb, för intensiv, tänker för mycket, har för mycket energi eller känner för starkt, är det inte sant. För allt du är och känner är ok att vara och känna. Lika lite som att det går att uppmana någon annan att känna mer om personen i fråga inte har förmåga att känna mer än hon gör, går det att säga att du borde vara mindre intensiv när det kommer till än det ena än det andra. Däremot är det inte alltid smart att reagera utifrån hur det känns. Men det är en annan sak och det tar jag upp lite senare. Det du känner är ok. Hur du känner är ok.

Att vara ”för mycket” kan helt enkelt en del av vad det är att vara högintelligent. Se tidigare avsnitt Du är bara för mycket!.

Lita på dina egna känslor – de är dina
Att känna dig själv är en grundbult för att kunna bygga den tillvaro du vill ha. Det är en del i vad som finns i din ryggsäck, som du bär med dig. Att veta hur du fungerar som särbegåvad är en del av vad du har i ryggsäcken. Att veta hur du känner och att kunna lita på dina egna känslor är grundläggande och något du också bär med dig.

Här har jag förstått att människor är olika. En del känner sina egna känslor väl, har alltid gjort det och utgår från dem på ett självklart sätt. Jag lärde mig tidigt att om mina känslor skiljde sig från andras i ett givet sammanhang så var det de andras upplevelse som var den sanna. De var ju fler. Numer har jag en sundare självkänsla och kan ofta konstatera att jag och andra upplever och känner olika och landa i att det är ok. Det är ok att känna olika och det gör varken mina eller de andras känslor mindre sanna.

Acceptera det du känner
Det är först när du är medveten om hur du känner som du kan välja att acceptera att du känner som du gör. Och acceptans av hur du känner är en del i att tycka om dig själv. När det gäller självkänsla har författaren Petra Krantz Lindgren beskrivit det så bra. Citat från hennes bok hittar du längre ner.

3 inledande steg på vägen mot att tycka om att vara ”för mycket”

  1. Lär känna dina känslor. Observera dig själv. Ta gärna anteckningar eller använd diktafon på mobilen. När du är mer intensiv – Hur känns det i kroppen? Vilka tankar och önskningar får du? Sätt ord på känslorna. Eller gör flödesscheman, tankekartor, seriestrippar eller fotocollage som beskriver hur det känns för dig. Eller hitta den perfekta matematiska formeln för det du upplever. För att kunna observera dig själv på detta vis behöver du bestämma dig för att inte agera utifrån dina känslor. Bara observera och studera.
  2. Acceptera att du känner, tänker och upplever som du gör. Oavsett om det är en känsla du tycker är bra eller inte. För alla känslor du upplever finns där och de du minst vill veta av, är ofta de som skaver mest. Acceptera även de känslorna. Att acceptera handlar om att konstatera att känslan finns där, inte alls värdera den utan bara låta den finnas där.
  3. Omge dig med andra som också har starka intensiteter. Så länge du är ensam i din omgivning i att vara högintelligent kan det vara svårt att lita på dina egna känslor. Detta eftersom att dina känslor jämfört med de flesta andras kan vara så intensiva. I en omgivning där ditt sätt att vara uppfattas som normalt kan det vara lättare för dig att bejaka och acceptera hela dig. Så om möjligt, hitta andra särbegåvade att träffa.

Låter det banalt? Faktum är att det fungerar. När jag först frågade andra särbegåvade hur de gjort för att inte känna sig som ufos hela tiden, svarade flera att de gillar att vara ufos och att det egentligen bara handlar om att acceptera sig själv. Lätt för dem, tänkte jag. De har nog aldrig känt sig så konstiga som jag gjort. Ändå började jag göra som de sagt.

Och kanske tycker andra att jag fortfarande är för mycket. Men jag har börjat känna att jag är helt som jag ska vara.

Blir du uppmanad att inte känna som du gör? Vågar du lita på dina känslor? Hur har du burit dig åt för att acceptera dina intensiteter? Dela gärna med dig och kommentera nedan.

Vänligen
Vera

Ps. Jag sänkte ribban genom att bara göra en inspelning och publicera den, även om den i mitt tycke inte var perfekt. Men publicerad är den och då når jag syftet.

”Nej, jag tittar inte ner mig, jag tittar upp mot himlen” Laleh

Mer intressant att läsa

Petra Krantz Lindgren ”Med känsla för barns självkänsla”
Hela boken är mycket bra och jag har haft stor nytta av den. Läs kapitel 1. Självkänsla! Här är ett citat från inledningen av kapitel 1 som enkelt och precist beskriver självkänsla.

”Jag utgår från att självkänsla består av två dimensioner. Den första dimensionen rymmer medvetenhet om mig själv: om mina förmågor, mina tankar, mina känslor, mina behov, min lust och mina drömmar. Den andra dimensionen handlar om vilken acceptans jag har för det jag känner till om mig själv. En person med sund självkänsla accepterar sig själv och tycker om sig själv, precis som hon är. Hon upplever att hon duger, med alla sina tankar, känslor och behov. Med all sin lust och längtan. Med alla sina styrkor, men också med sina svagheter.”

Här är länk till Petra Krantz Lindgrens webb ”En annan du”

David A Sousa ”Some Strategies for Working with Students who Exhibit Overaxcitabilities”
Läs sidan 38 – 41! Även om texten vänder sig till lärare tror jag att du kan ha nytta av att läsa den. Hela kapitlet är mycket intressant.
Länk till boken texten är tagen ifrån
David A Sousa ”How the Gifted Brain Learns”

 

Facebookmail
Facebookyoutubeinstagram

Författare: Vera Varg

Vera Varg är förälder till två särbegåvade tonåringar. Under många år har hon läst in sig på området särbegåvning och efter att ha genomgått ett IQ-test som vuxen visade det sig att hon själv också är högintelligent.

7 reaktioner till “”För mycket” är helt som det ska”

  1. Om man nu är särbegåvad, varför skulle man då behöva sänka ribban? Är inte poängen att personen kan prestera högt?

    1. Hej Skeptisk läsare!

      Nu vet jag inte precis hur du menar och är nyfiken på det. Så utveckla gärna!
      I det här fallet handlar det om att jag kände av stark prestationspress, vilket jag tror man kan känna av oavsett om man är särbegåvad eller inte. Ett sätt att då klara av att genomföra det jag ville, var att sänka min ribba för vad som är en ok nivå att prestera på idag.

      Vänligen
      Vera

  2. Särbegåvning borde leda till självförtroende snarare än en känsla av otillräcklighet (dvs prestationsångest). Om man är särbegåvad så borde personen känna att hon har kapacitet att prestera på en sådan nivå att prestationen kommer vara av så hög kvalitet, att även om hon inte klarar göra ditt bästa (pga yttre faktorer eller annat) så kommer den vara tillräcklig för att inte skapa ångest?! (Så länge personen inte sätter totalt orimliga krav, som att få Nobelpris på varje blogginlägg eller liknande)

    Att sänka ribban är nog ett uttryck som kommer ur idrottspsykologin. Det är ett knep som nästan alla idrottsmän/kvinnor använder för att bli bättre (inkl jag). Men det är inte en absolut sanning. Ska man bli bäst (typ OS och VM) så måste man driva sig extremt hårt också. Man blir inte OS medaljör om man ägnar sig åt att sänka ribban, utan där handlar det om att under lång till öva sig till kompetens vilket leder till urstarkt självförtroende. Vilket leder till högre prestationer generellt.

    1. Hej igen Skeptisk läsare,

      Nu tror jag att jag förstår bättre hur du menar. Tack för att du utvecklade din första kommentar!

      Min erfarenhet är att prestationsångest drabbar oavsett hur du presterar. Det finns de i min närhet som presterar på sin bästanivå jämt, vilket också är bästanivå jämfört med andra, och som ändå känner stark prestationsångest ofta. Och för egen del så skiftar det. Oftast känner jag inte prestationspress, mer än att jag vill göra så bra ifrån mig som jag bara kan.

      Din kommentar har gjort mig nyfiken på hur det förhåller sig, så nu har jag antecknat att jag ska kolla vad det finns för forskning runt prestationsångest, i synnerhet när det gäller särbegåvning.

      Kanske är det någon annan som kan mer om detta?

    2. Hej, jag känner att jag måste flika in här!
      Jag håller med om att särbegåvningen BORDE leda till självförtroende, men, om man exempelvis aldrig under hela sin uppväxt och skolgång blivit bekräftad och igenkänd som en intelligent person utan snarare mötts med oförståelse och konstiga blickar och själv aldrig heller fått känna igen sitt sätt att fungera hos andra i sin närhet utvecklar man lätt tvärt om av egen erfarenhet dåligt självförtroende. Jag har även läst om det hos andra. Jag har ofta, framförallt när jag var liten funderat på om det kan vara så att jag är korkad eller rent ut av haft någon utvecklingsstörning eftersom jag inte kunnat förstå mig på människor i min närhet, framför allt i skolan. Ofta har samtal och sammanhang upplevts så simpla för mig att jag varit övertygad om att det funnits något i situationen som varit för svårt för mig att uppfatta men som alla andra tycks begripa. Alltså kan det ge en negativ självbild och självkänsla, som otillräcklig, kanske t.o.m. dummare än andra. Vad jag har läst och även känner igen mig i är det dessutom vanligt att särbegåvade är perfektionister och har orimligt höra krav på sig själva.
      Lite snabbt svarat, men kände att jag gärna vill peka på detta absurda sammanhang!
      Bästa hälsningar!

  3. Håller med Andrea. Särbegåvning leder inte automatiskt till gott självförtroende, att tro på sig själv är något annat. Jag fick veta i vuxen ålder att jag är särbegåvad och har också ofta funderat på om jag är korkad. Just nu försöker jag tro på att jag verkligen är särbegåvad och vad det innebär, känns ibland som om att det blivit fel i rättning av testet. Samtidigt förklarar det en hel del. Jag har aldrig känt att jag passat in (vilket i och för sig de flesta tonåringar säkert känner) och nu försöker jag förstå mig själv och hur andra uppfattar mig. Jag måste sänka ribban, inte bara för att inte köra slut på mig själv, utan det handlar också om det sociala. Att vara social och lyhörd i en kultur där vi har som tradition att nå konsensus innebär att jag måste anpassa mig. Känns det som för mig i alla fall. Kanske att jag utan att mena det får andra människor att känna sig underlägsna? Jag drar igång diskussioner som jag förstår ofta blir för djupa eller abstrakta, jag har också trott att alla tänker väl som jag så jag har inte förstått alla konstiga reaktioner. Så nu försöker jag lyssna av våglängden så att säga på samtalen så jag också får vara med i det sociala samspelet som det så fint heter, men det är så ofattbart tråkigt för det mesta. Den där längtan efter grupptillhörighet kommer jag inte ifrån, även om jag kan stå lite mer på egna ben idag.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.