7 tips till dig som tappat bort dig själv

En fördel och en nackdel med att vara högintelligent är att det går att lära sig nästan allting och göra det med bravur. Som att anpassa sig efter andras förväntningar och bli den de önskar. Vi är många som tidigt lärde oss hur vi skulle göra för att få tillhöra, vem vi skulle vara för att få tillhöra. I familjen, på förskolan, i skolan, på fritidsaktiviteter och senare i kompisgäng och på jobb.

Att välja att vara ett jag som passar andra kan dels vara för att vi får uppskattning eller andra positiva resultat av det. Dels kan det vara en coping strategi, ett sätt att skydda sig från smärtan i att inte få tillhöra när jag visar mig som jag är. Hör mer om coping i avsnitt 21.

Att skydda sig från smärta och att söka belöningar i samspelet med andra är fullt naturligt. Men när det får till följd att vi tappar bort oss själva betalar vi ett högt pris.

Jamen hur gör jag då?! Om jag tappat bort mig själv? Om jag byter roller som andra byter kläder och ändå inte känner att jag hör till?

Här kommer sju tips på hur du kan göra

1, Lär känna dig själv. Läs på om särbegåvning. Lyssna på och acceptera dina känslor, tankar och upplevelser. Finns mer om det i avsnitt 13.

2, Hitta en tillhörighet där du kan möta igenkänning i andras ögon, där du kan slappna av och inte behöva begränsa ditt ordval, dina tankegångar eller dina intensiteter. En tillhörighet där du kan uppleva att du är okej som du är.

Att hitta de människorna som du kan vara riktigt nära vän med kan kräva en hel del arbete och ta tid. Själv tänker jag att det räcker om det finns en handfull genom livet.

Men redan innan du hittat de där nära vännerna behöver du få känna tillhörighet. Det finns mycket forskning som visar hur viktig gemenskap är för vårt välmående (fick jag ju reda på när jag gjorde avsnitt 19, om ensamhet). Som särbegåvad är det lätt att fokusera på det som skiljer mig gentemot andra, eftersom att det ofta är så påtagligt. Därför blir det extra viktigt att väga upp känslan av att vara utanför med en upplevelse av att få tillhöra. Nästkommande två tips handlar om sätt att… ..lura din egen hjärna att tro, att du är mer tillhörig än du är.

3, Tillhörigheter via intressen. Att lägga tid på något du verkligen är intresserad av tillsammans med andra som också har det som intresse, kan vara ett sätt.

För mig har olika grupper på nätet blivit den typen av gemenskaper. Där kan jag fördjupa mig inom specifika områden, ha glädje av andras kunskaper, dela med mig av min och samtidigt hoppa över det mesta i grupperna som jag tycker är ointressant. Utanför nätet kan du hitta gemenskaper runt idrott, musik, lajv, brädspel, volontärarbete, friluftsliv och en massa annat. Det kan vara en fördel att välja en gemenskap som är så heterogen som möjligt, med stor åldersspridning, för sannolikt är det mer öppet för olikheter där.

4, Synkronisera kroppen med andras och din hjärna uppfattar att det finns en tillhörighet mellan er. Gå med i en kör, träna aikido, yoga, dansklass, något där ni gör samma typ av saker synkront, alltså att du och de andra speglar varandras rörelsemönster eller gör något parallellt. En fördel med den typen av aktivitet är att den inte kräver lika mycket socialt eller intellektuellt utbyte för att fungera.

Det behöver inte vara personer där som du har lust att prata med, du behöver inte vara jätteintresserad av aktiviteten och du kan vara tyst (inte i en kör så klart). Vitsen med aktiviteten är att du kan göra den utan att gömma dig bakom en mask, samtidigt som din hjärna ska få en känsla av tillhörighet.

Till och med om du sitter på en arena och ”vågen” går runt, kommer du i det ögonblick du ställer dig upp och sträcker armarna i luften känna mer tillhörighet. Så lättpåverkad är hjärnan av vårt beteende.

5, Utöka dina copingstrategier. Det har visat sig att vi mår bättre om vi kan ha fler olika copingstrategier att växla mellan. Så jag som så ofta var clown i skolan kunde ha mått bra av att ibland vara lärare eller kanske ett med tapeten. Se mer om detta i avsnitt 21.

6, Notera när du varit dig själv vid något tillfälle under dagen. Tänk igenom dagen och fundera på om det var någon stund, som du var utan mask. Skriv ner när, vad du gjorde och om du var tillsammans med någon. Har du tur finns det redan någon i din omgivning som du mår bra med. Kanske med en gammal faster, en kusin, din tränare, någon lärare. Notera ofta, om möjligt dagligen, och så småningom ser du tydligt i vilka sammanhang du kan vara dig själv.

Är du med i gemenskaper som kräver att du har på dig en mask hela tiden? Vad får du av den tillhörigheten? Är det värt priset? Kan du hitta tillhörighet på annat håll som kostar mindre? Fundera på det.

7, Ge dig själv bekräftelse på att du är okej. Det här är en enkel övning som funkar – det finns vetenskapliga belägg för det! Klappa dig själv, ge dig själv en kram, och säg högt ”jag tycker om mig som jag är och jag är värd att må bra”. Jag brukar börja dagen så. Ingen hör eller ser det. Men min hjärna hör att jag säger det och känner kramen. Jag möts av ett ”du är okej” i min egen blick. Våga pröva. Så enkelt och du har allt att vinna!

En del av tipsen ger resultat snabbare, en del kräver mer uthålligt arbete och andra är tips att återvända till gång på gång. Börja med det som verkar enklast.

Det är hos dig själv och i gemenskap med andra, som du kan hitta vem du är bakom maskerna. Det går åt mycket energi för att skydda sig själv bakom en mask. Fatta vad mycket kraft du kommer få över, när du både slipper gömma dig och slipper springa och leta efter ett borttappat jag. Förstå vad mycket roliga och givande saker du kommer få energi till!

Åh vad jag hoppas att du vill använda tipsen. Heja dig!

Vi ses!
Vera

 

Mer att läsa:

Linda Kreger Silverman, Särskilt begåvade barn. Kapitel 5, i synnerhet sidan 167–172 (den svenska utgåvan från Natur & Kultur, 2016)

Här är ett citat som på ett bra sätt beskriver processen med att tappa bort sig själv:

”När lager på lager av jag skapas som svar på frågan Vem vill du att jag ska vara idag?, så begravs Jag måste vara jag allt djupare i det omedvetnas skrymslen och blir en falnande glöd. För varje år som går kommer belöningarna som ligger i att uppfylla andras förväntningar att locka de särskilt begåvade allt längre bort från medvetenhet och kontakt med sitt eget inre väsen.”

Katarina Gossip, Den sociala hjärnan, Brombergs bokförlag, 2013

Piercarlo Valdesolo, Harvard University, David DeSteno, Northeastern University, Synchrony and the Social Tuning of Compassion
https://static1.squarespace.com/static/52853b8ae4b0a6c35d3f8e9d/t/528d25dae4b059766439b87e/1384981978770/synchrony-and-the-social-tuning-of-compassion.pdf

Christopher Germer is a clinical psychologist and part-time lecturer on psychiatry at Harvard Medical School. Article in Harvard Business Review.
https://hbr.org/2017/01/to-recover-from-failure-try-some-self-compassion

Facebookmail
Facebookyoutubeinstagram

Göra det orimliga möjligt


Då har du övat dig på att drömma orimligt och med fantasins hjälp töjt på invanda tankemönster. Nu är det dags för handling. För först med både dröm och handling kan det bli rörelse i någon riktning.

Innan du kan börja agera behöver du veta åt vilket håll du vill ha rörelse. I vilken riktning har drömmarna fört dig?

Till orimliga ställen? Ja det är klart. Det är vad dröm-övningen i avsnitt 15 gick ut på. Och till orimliga platser kommer man inte med ett steg. Däremot kan det räcka med ett par för att ta dig till det rimliga. Då är det idé att vaska fram det rimliga i drömmarna du just drömt.

Exempel Astronaut
Jag provade i min övning en dröm om att vara astronaut och fokuserade på själva upplevelsen av att vara astronaut. Så hittade jag förstås på en bra orsakskedja. Den behövde jag fnula på en stund.

Rymden är en onåelig plats för mig. Men vad var det jag kände och upplevde drömmen? Bland annat handlade det om tillfredställelsen i att ha ansträngt mig till det yttersta arbetskapacitetsmässigt, mentalt och fysiskt under många år för att sen vara kompetent nog att göra det jag velat. Det var om givande samarbete med kollegorna. Glädjen i att få vara i miljöer som är långt från det jag är van vid, sammanhang som ger en annan typ av skönhetsupplevelser och nya livsinsikter. Ungefär så kan mina upplevelser i drömmen sammanfattas.

Det här är upplevelser och känslor jag helt säkert kan få på annat sätt än att vara astronaut. På samma sätt tror jag det är med upplevelserna du hade i dina drömmar. Om jag skippar rymdbiten men skriver ner vad jag vill uppleva kan det se ut så här:

  • Använda hela min kompetens för att utföra ett givet uppdrag
  • Sträva länge mot ett mål och nå dit
  • Kollegialt utbyte
  • Uppleva nya miljöer
  • Vara med om skönhetsupplevelser
  • Få livsinsikter

Där är den riktning jag får ut av min orimliga dröm. En riktning jag kan gå mot som i högsta grad är möjlig.

Övning

  1. Utforska drömmarna du övat med. Vad är det i drömscenariot som du tycker om? Hurdan är du? Hur känns det? Vad är det som driver dig i drömmen?
  2. Renodla de känslorna, tankarna och upplevelserna. Lyft ut dem ur drömscenariot. Skriv ner dem.
  3. Där har du din riktning. I punktform.

Prajmad på drömmar om vänskaper?
Ett område som många blivit prajmade på utan att själva ha valt det, är vänskaper och relationer. Vi har ju sett i serier och på film hur det fungerar. Det är prajming som kan påverka oss utan att vi är medvetna om det. Receptet är ofta en grupp människor som ser bra ut och är framgångsrika på sitt. Ett recept med orimliga ingredienser som de flesta av oss inte kan skaffa. Typ en loftvåning på Manhattan med tillhörande stammisställe och coola kompisgäng.

Om du släpper fokus från ingredienserna och riktar in dig på hur det känns för dig i en dröm om vänskap. Vad är det egentligen du upplever i sådana drömmar? Känn efter. Gemenskapen har inget att göra med hur perfekta alla vänner är. Gemenskap är något helt annat.

Den lokala mensa-föreningen jag träffar på aw då och då. Vi platsar inte i någon film och det är inte mycket New York stämning i småstaden där vi hänger, men att få tillhöra det gänget känns precis som det filmerna förmedlar. Glädje och en självklar tillhörighet.

Så utgå från vad du upplever i det du drömmer. Oavsett om det är gemenskap eller något annat du drömmer om. För det du känner i drömmen är möjligt att vara med om.

Jag hade tänkt få med om hur du tar de första stegen i den riktning du vill, men det får bli nästa gång. I vilket fall är det en fördel att ha näsan vänd dit du vill nå innan du börjar gå. Så fokusera på att vända näsan rätt nu!

Vi ses!
Vera

Facebookmail
Facebookyoutubeinstagram

Därför behöver analytiska realister drömma mer!

Nu är det uppstartstid för skolor, jobb och fritidsaktiviteter. Det brukar vara en tid med tal om mål och ambitioner, om tidsplaner och strategier. Jag älskar terminsstarter, bland annat av den anledningen. Den pirrande ambitionen i mig. Mmm att få tygla den till konkreta planer och se framför mig hur jag uppnår det jag vill.

Men allt prat om mål faller platt om du inte först vet vad du värdesätter i livet och vad du drömmer om.

Så innan jag pratar om hur du kan ta fram hanterbara mål och vilka fallgropar högintelligenta ofta snubblar ner i, ska jag tala om nödvändigheten i att drömma.

Dröm och handling hör ihop
Kanske tycker du att drömmande hör hemma på ledighet, och inte har med arbete att göra? En del människor verkar nämligen anse att det finns en motsättning mellan dröm och handling. Hos vissa människor är det förra finare än det senare. Hos andra är det tvärt om.

För mig kan det ena inte finnas utan det andra. Dröm och handling är sammanlänkade och tar du bort det ena bryts cirkeln och det blir ingen framåtrörelse. De bästa byggena har drömmen som bas.

Här är några historiska exempel på hur dröm och handling driver utveckling:

  • Martin Luther King med framtidsvisionen där vita och svarta levde som jämlikar
  • Marie Stopes, som drömde om och jobbade för att det skulle vara möjligt att ha sex utan att bli gravid, vilket var omöjligt på den tiden
  • Aung Sang Suu Kyi, i husarest för drömmen om ett demokratiskt Burma.  Så här i efterhand var det ingen bra idé att ha Suu Kyi som modell för att drömma. Burmesiska militären har drivit ut en halv miljon muslimska Rohingya från norra regionen Rakhine, vilket rimmar illa med en dröm om ett demokratiskt land.
  • Flygpionjärerna bröderna Wright i sin cykelverkstad
  • Harriet Beecher Stowe som skrev Uncle Tom’s Cabin i syfte att skapa opinion mot slaveriet

Drömmar har en viktig funktion att fylla och är nödvändiga för vårt samhälle. Ännu mer nu än då. Jag tror också att drömmar är nödvändiga på individnivå.

Över tid mer hållbara än verklighetsbaserade mål
Drömmar är viktiga just för att de står över verkligheten. Har du bara mål som bygger på hur det ser ut runt om kring dig nu, är du ute på tunn, tunn is. För rätt vad det är ändrar sig verkligheten drastiskt. En bubbla spricker någonstans och din karriär är lika borta som den marknad du skulle jobba på, eller något händer dig så du inte längre har samma förutsättningar du hade när du satte upp dina mål.

Drömmar svävar fritt och kan fungera i flera verkligheter. Med drömmarna i sikte så kan du omformulera dina mål beroende på hur omgivningarna eller du själv förändras.

Nödvändighet av drömmar på individnivå
Drömmar har fler viktiga funktioner i livet. Ibland kan de vara den livboj som håller dig flytande. Drömmarna kan också vara en projektil som spränger de invanda begränsningarna i hur du tänker om dig själv och livet.

Som högintelligent och analytisk är det lätt hänt att drömmarna inte får en chans att utvecklas. För innan drömmen tagit form har du redan kommit på tio logiska argument till varför drömmen är orimlig. Därför ska jag ge dig ytterligare argument till varför du ska öva upp din förmåga att drömma (om du inte redan har den alltså).

Ankare och prajming
Ska jag hitta argument som håller för dig, är det väl bäst att jag lutar mig mot folk som har betydligt mer kunskap än jag. Nobelpristagaren Daniel Kahneman. Det blir ok va? Han fick Ekonomipriset 2002 och 2011 kom han ut med boken Thinking fast and slow. En populärvetenskapliga version av det han och andra forskat kring, när det gäller hur vi tänker.

Det finns ett kapitel som tar upp om något han kallar för Ankare. Som illustration tar jag ett praktiskt exempel från min yrkesverklighet.

Säg att en reklambyrå fått i uppdrag att ta fram en kampanj. Som kund har jag definierat vad vi vill ha. Byrån kommer tillbaka med tre förslag. Ett förslag är den kampanj jag bad om. Ett annat är den lite mer omfattande kampanj. Den kampanjen är byrån säker kommer att ge de resultat vi vill ha. Sen har de ytterligare ett förslag. Det tredje alternativet är skyhögt mycket mer än vad vi önskat och kostar så klart massor mer. Syftet med det förslaget är bara att det ska fungera som ”ankare”. Det vill säga att i jämförelse med det tredje jätteomfattande, jättedyra förslaget, framstår alternativ nummer två helt rimligt.

Det här är inga nyheter. Men i boken kan du läsa om varför det fungerar. Och hur helt orimliga ”ankare” påverkar lika mycket som rimliga sådana. Hur det är möjligt att använda prajming som manipulation, på ont och på gott.

Att drömma om totalt orimliga saker det är att prajma dig själv. Det funkar! Öva upp din drömförmåga och skapa vissa drömmar du kan använda som ankare. Sen när ankaret satt sig kan du börja göra upp mål.

Läs Kahneman! Du kommer få så mycket belägg för att det ligger visdom i det gamla talesättet ”Sikta mot stjärnorna, och du når trädtopparna”.

Övning

  1. Tänk ut något som är omöjligt för dig. Alltså omöjligt per definition.
  2. Dröm om hur det skulle vara. Föreställ dig att drömmen slagit in. Slå bort alla invändningar. Bry dig inte om de logisk kullerbyttor du måste göra för att föreställa dig drömmen.
  3. Hitta nu på ett sätt som du skulle kunna ha nått den där drömmen. Mirakler och otroligheter är helt ok metoder. Men det ska vara en orsakskedja du kan härleda tillbaka till där du är nu.
  4. Tycker du det är väldigt enkelt har du sannolikt inte valt att tänka på något som är helt omöjligt.
  5. Från början igen.

För varje gång du gör övningen, har du satt ut ett nytt ankare, en liten bit längre ut. Ett sätt att prajma dig själv.

I kommande avsnitt ska jag ta upp om hur du kan söka dig till lägerelden och ur du kan ta steg mot det du önskar.

Men nu har terminen börjat och det är dags att drömma!

För endast drömmar är stabila nog att bygga verklighet på

Vänligen
Vera

 

Referens
Daniel Kahneman, Tänka snabbt och långsamt (den svenska pocketversionen) kapitel 11 Ankare, sid 177 -192.

 

Facebookmail
Facebookyoutubeinstagram

”För mycket” är helt som det ska

Avsnittet jag publicerade i förra veckan, rektorstalet, fick sådan spridning och fantastisk respons, att det är svårt att ta in. Det jag förstår, är att det är fler hjärtan än mitt som bultar i samklang med dem som kämpar.

Spridningen och responsen vevade igång en tombola av känslor i mig. Djup glädje, tacksamhet, förväntan, rädsla för att påverka och säga fel saker, lusten att tävla och se vad jag kan hitta på för att få ännu större spridning, och jag hamnar i prestationspress.

Återigen påminns jag om att råden jag ger dig, är de råd jag själv behöver höra. Allt material jag publicerar är sån’t jag velat säga till den yngre versionen av mig. Uppenbarligen behöver jag höra råden även nu.

Mina råd då? (från avsnittet om prestationspress)

  1. Vad är syftet med prestationen? Ja det är inte att få så många tittare på youtube som möjligt, även om förra avsnittets spridning triggar den lusten i mig. Syftet är att du som är särbegåvad och kämpar ska kunna få någon slags nytta och glädje av det jag delar.
  2. Sänk ribban. Jag undrar vad det är för mekanismer som gör att jag alltid vill höja ribban? Sänk. Sänk. Sänk. Fan vad det är svårt.
  3. Vägra nu eller aldrig! Jamen det rådet kan jag ta till mig. Det kommer fler chanser jag kan hoppa på.
  4. Bara gör det! Ok. Här kommer avsnittet:

 

”För mycket” är helt som det ska
Oavsett om du får höra att du är för känslig, för snabb, för intensiv, tänker för mycket, har för mycket energi eller känner för starkt, är det inte sant. För allt du är och känner är ok att vara och känna. Lika lite som att det går att uppmana någon annan att känna mer om personen i fråga inte har förmåga att känna mer än hon gör, går det att säga att du borde vara mindre intensiv när det kommer till än det ena än det andra. Däremot är det inte alltid smart att reagera utifrån hur det känns. Men det är en annan sak och det tar jag upp lite senare. Det du känner är ok. Hur du känner är ok.

Att vara ”för mycket” kan helt enkelt en del av vad det är att vara högintelligent. Se tidigare avsnitt Du är bara för mycket!.

Lita på dina egna känslor – de är dina
Att känna dig själv är en grundbult för att kunna bygga den tillvaro du vill ha. Det är en del i vad som finns i din ryggsäck, som du bär med dig. Att veta hur du fungerar som särbegåvad är en del av vad du har i ryggsäcken. Att veta hur du känner och att kunna lita på dina egna känslor är grundläggande och något du också bär med dig.

Här har jag förstått att människor är olika. En del känner sina egna känslor väl, har alltid gjort det och utgår från dem på ett självklart sätt. Jag lärde mig tidigt att om mina känslor skiljde sig från andras i ett givet sammanhang så var det de andras upplevelse som var den sanna. De var ju fler. Numer har jag en sundare självkänsla och kan ofta konstatera att jag och andra upplever och känner olika och landa i att det är ok. Det är ok att känna olika och det gör varken mina eller de andras känslor mindre sanna.

Acceptera det du känner
Det är först när du är medveten om hur du känner som du kan välja att acceptera att du känner som du gör. Och acceptans av hur du känner är en del i att tycka om dig själv. När det gäller självkänsla har författaren Petra Krantz Lindgren beskrivit det så bra. Citat från hennes bok hittar du längre ner.

3 inledande steg på vägen mot att tycka om att vara ”för mycket”

  1. Lär känna dina känslor. Observera dig själv. Ta gärna anteckningar eller använd diktafon på mobilen. När du är mer intensiv – Hur känns det i kroppen? Vilka tankar och önskningar får du? Sätt ord på känslorna. Eller gör flödesscheman, tankekartor, seriestrippar eller fotocollage som beskriver hur det känns för dig. Eller hitta den perfekta matematiska formeln för det du upplever. För att kunna observera dig själv på detta vis behöver du bestämma dig för att inte agera utifrån dina känslor. Bara observera och studera.
  2. Acceptera att du känner, tänker och upplever som du gör. Oavsett om det är en känsla du tycker är bra eller inte. För alla känslor du upplever finns där och de du minst vill veta av, är ofta de som skaver mest. Acceptera även de känslorna. Att acceptera handlar om att konstatera att känslan finns där, inte alls värdera den utan bara låta den finnas där.
  3. Omge dig med andra som också har starka intensiteter. Så länge du är ensam i din omgivning i att vara högintelligent kan det vara svårt att lita på dina egna känslor. Detta eftersom att dina känslor jämfört med de flesta andras kan vara så intensiva. I en omgivning där ditt sätt att vara uppfattas som normalt kan det vara lättare för dig att bejaka och acceptera hela dig. Så om möjligt, hitta andra särbegåvade att träffa.

Låter det banalt? Faktum är att det fungerar. När jag först frågade andra särbegåvade hur de gjort för att inte känna sig som ufos hela tiden, svarade flera att de gillar att vara ufos och att det egentligen bara handlar om att acceptera sig själv. Lätt för dem, tänkte jag. De har nog aldrig känt sig så konstiga som jag gjort. Ändå började jag göra som de sagt.

Och kanske tycker andra att jag fortfarande är för mycket. Men jag har börjat känna att jag är helt som jag ska vara.

Blir du uppmanad att inte känna som du gör? Vågar du lita på dina känslor? Hur har du burit dig åt för att acceptera dina intensiteter? Dela gärna med dig och kommentera nedan.

Vänligen
Vera

Ps. Jag sänkte ribban genom att bara göra en inspelning och publicera den, även om den i mitt tycke inte var perfekt. Men publicerad är den och då når jag syftet.

”Nej, jag tittar inte ner mig, jag tittar upp mot himlen” Laleh

Mer intressant att läsa

Petra Krantz Lindgren ”Med känsla för barns självkänsla”
Hela boken är mycket bra och jag har haft stor nytta av den. Läs kapitel 1. Självkänsla! Här är ett citat från inledningen av kapitel 1 som enkelt och precist beskriver självkänsla.

”Jag utgår från att självkänsla består av två dimensioner. Den första dimensionen rymmer medvetenhet om mig själv: om mina förmågor, mina tankar, mina känslor, mina behov, min lust och mina drömmar. Den andra dimensionen handlar om vilken acceptans jag har för det jag känner till om mig själv. En person med sund självkänsla accepterar sig själv och tycker om sig själv, precis som hon är. Hon upplever att hon duger, med alla sina tankar, känslor och behov. Med all sin lust och längtan. Med alla sina styrkor, men också med sina svagheter.”

Här är länk till Petra Krantz Lindgrens webb ”En annan du”

David A Sousa ”Some Strategies for Working with Students who Exhibit Overaxcitabilities”
Läs sidan 38 – 41! Även om texten vänder sig till lärare tror jag att du kan ha nytta av att läsa den. Hela kapitlet är mycket intressant.
Länk till boken texten är tagen ifrån
David A Sousa ”How the Gifted Brain Learns”

 

Facebookmail
Facebookyoutubeinstagram

Prestationsångest? Nej jag är inte så’n!

Prestationsångest. Det vet jag att en del får ibland och för andra kan det förstöra tillvaron totalt. Jag har planerat att ta upp det i ett avsnitt längre fram. Beskriva det noggrant och hänvisa till olika artiklar och andras råd om hur det går att hantera. För jag är ju inte en sådan typ av person som får prestationsångest. Inte alls. Jag är mer laidback och cool.

Sen att jag gått i drygt två veckor och inte spelat in avsnitt som planerat, det har inget med press och prestation att göra. Har jag tänkt. Tills idag då jag berättade för två av mina nära att jag fastnat lite med inspelningarna. Responsen var omedelbar. ”Men mamma, gör precis som du säger att vi ska göra när vi fastnat”. Det var då jag kom ihåg att jag visst är en person som får prestationsångest. Även om jag inte gillar tanken har det ju hänt förr.

De oinspelade avsnitten har spökat och rasslat med sina kedjor i nästan allting jag gjort den senaste veckan i varje fall. Och sugit musten ur mig.

Varför just nu?
En faktor som jag tror spelar in är att jag fått fantastisk fin återkoppling på de avsnitt jag publicerat. Jag har fått precis den respons jag hoppades på när jag började fundera på en vlogg. Några av er som tittar eller läser har jag mött ”på riktigt” och först då föll polletten ner hos mig. Alltså att du som tittar finns i verkligheten. Att du har lyssnat på en del av det jag sagt.

Visst är det märkligt, när jag får höra att jag bidrar med något, så börjar jag ställa nya krav på mig. Krav om att prestera bättre än hitintills. Ingen har sagt så ”Vera, nu måste du snäppa upp och bli bättre” och ändå händer det i mitt huvud.

Hur visar sig prestationsångesten
Okej, ångest är sannolikt ett för starkt ord. Det som händer är att jag skjuter upp inspelningen. Kommer på massor av anledningar till det. Inte nog med att jag funderar på inspelningen, mängder av andra saker dyker upp och aspirerar som viktiga saker att bekymra mig för. Och när jag lägger energi på att bekymra mig för annat, finns ingen chans att prestera någon inspelning.

Fördelen med att skjuta upp det, är att jag inte behöver se om jag når upp till min nya högre kravnivå. Nackdelen är att det går åt så mycket energi och jag får inget gjort. Alltså inte ens sådant jag i vanliga fall gör helt kravlöst. Jag gör ingenting och känner mig ändå helt urlakad.

6 råd för att hantera prestationspress
Här är de råd jag brukar ge när det gäller prestationspress och nu är det dags att jag lyssnar på dem själv. Några av dem har jag fått av andra.

  1. Vad är syftet med prestationen? Till barnen brukar jag fråga det när det gäller skolarbete. Det kan ju vara att få ett visst betyg, att visa läraren att man behärskar ett visst arbetsmoment, att lämna in minsta möjliga för att undvika F, eller lämna in för att sedan kunna komplettera. Kom ihåg syftet annars kanske du gör uppgiften till något större och viktigare än det behöver vara.
  2. Sänk ribban. Hade du för höga ambitioner med uppgiften? Våga ändra syfte och sänk ribban. Du kommer få massor av nya möjligheter att prestera på högre nivåer.
  3. Vägra nu eller aldrig! Har du fått höra att det är nu det gäller att prestera, för att du ska få det betyg du vill ha, för att du ska komma dit du vill och så vidare, ska du glömma det! För så länge har jag levt att jag träffat människor som lyckats ta sig dit de vill även om de bommat inledande chanser.
  4. Bara gör det! Oftast är det viktigare att få det gjort än att det blir en perfekt prestation.
  5. Bara gör det!
  6. Bara gör det!

Nu är det gjort!
Så skönt. I natt ska jag sova gott.

Oavsett om det blir någon view på detta avsnitt eller inte, har inspelningen fyllt mitt syfte. Jag har avslutat oinspelningsperioden. Nu kan jag fortsätta spela in de avsnitt jag planerat och jag kan skriva nya. Jag har sänkt min egen ribba. Och jag tror på att du och andra människor oftast är snälla och förlåtande, ni kommer ge mig fler chanser att dela med mig av annat jag lärt mig. Nu har jag gjort det!

Länkar och referenser får dröja till det planerade avsnittet om prestationsångest och hur det går att hantera. Det här avsnittet ligger liksom inte på den nivån. När jag tänker efter vore det bästa att ingen ser avsnittet, för då har jag uppnått mitt syfte utan att någon vet om att jag är en så’n som kan få prestationsångest. Det är fördelen med att publicera avsnitt sent!

Var snäll mot dig själv OCH mot mig!

Vi ses!
Vera

Facebookmail
Facebookyoutubeinstagram

5 tips till dig som är särbegåvad och har det kämpigt

Men var är tipsen, verktygen och metoderna som jag deklarerat ska finnas i vloggen? Min tanke har varit att de ska komma lite allt efter som. När jag går in närmre på olika områden kommer du få mer konkreta verktyg för just de specifika områdena. För att du inte ska behöva vänta för länge på det utlovade, får du fem tips idag. Fem råd jag har burit med mig under de många stappliga åren.

Innan det är tipsdax, ska jag berätta om upplägget för vloggen. För det är både de praktiska tipsen och den sammansatta helheten av erfarenhet och kunskap du kan ha nytta av. Vloggen är indelad i fem olika områden.

Ryggsäcken
Oavsett var du går, springer eller står har du dig själv med. Som en ryggsäck. Det är viktigt att veta vad du har i ryggsäcken och de första avsnitten ägnas åt att titta på särbegåvningen, ifrån alla möjliga håll. Det är grundläggande att veta hur och varför du fungerar som du gör. När du har lyft upp och vridit och vänt på delarna i din packning är det lättare att packa ner dem på ett mer praktiskt och vandringsvänligt sätt. Det kan också visa sig ha legat tyngder du inte behöver gå och bära på längre. Du kan kasta bort dem och fortsätta lättare.

Under stjärnorna
Bara du vet vad du drömmer om och vad du värdesätter i livet. För att känna livsnöjdhet behöver vi kunna leva i samklang med våra värderingar. I några avsnitt tar jag upp hur du kan göra för att drömma helt fritt. Hur du kan göra för att ta reda på dina värderingar, inte bara de du vill ha och tror att du har, utan också de som ligger under ytan och påverkar dina livsval.

Runt lägerelden
Nödvändigt för mitt välmående har varit att hitta människor som jag kan ha ömsesidiga relationer med. Hitta de människor som kan utgöra min flock. Sen spelar det inte någon större roll om flocken består av 2 – 3 personer eller 20 – 30 personer. Det är igenkänningen och förståelsen i den andres ögon som är det viktiga. Jag har oftast föredragit att vara för mig själv, men jag har lärt mig om och upplevt betydelsen av relationer med andra särbegåvade. Fortfarande vill jag vara ensam mycket men numera söker jag upp lägerelden oftare.

Karta och kompass
För att få det liv du vill leva är det ett måste att förstå hur omvärlden fungerar. Det är i mötet med omvärlden jag har snubblat som mest. Jag har inte kunnat läsa av terrängen från den karta jag har haft. Eller om det bara är min kompass som är annorlunda kalibrerad än andra, men jag lär mig! Om du lär dig navigera i omvärlden får du större möjligt att leva i samklang med dina värderingar.

Vandringskängorna på
Livet kan inte levas endast i huvudet. Precis som kroppen och hjärnan behöver stimulans för att kunna fungera, behöver livet rörelse för att kunna levas. Sedan i vilken takt du går, på vilket sätt, i vilken riktning, det är ditt val. Det fina med livet är att snabbats, mest och längst inte vinner när det gäller livsnöjdhet. Du har alla upptänkliga valmöjligheter för hur du vill leva ditt liv. I denna del av vloggen kommer jag ge tips och också peppa dig att ta de där första stegen i den riktning du vill gå.

Ungefär så här är strukturen tänkt att vara. Redan efter att första avsnittet publicerades fick jag respons och frågor om områden jag från början inte hade tänkt på att ta upp. Fortsätter det så, vilket jag verkligen hoppas, kommer de olika delarna utvecklas.

5 tips till dig som har det kämpigt just nu
Här är det du får med dig på en gång i form av tips. Detta är råd jag burit med mig och som jag påminner mig själv om ofta.

  1. En dag i taget. Idag klarar du. Imorgon är en annan dag. Här brukar jag tänka att den strategin som funkat för så många alkoholister och narkomaner kan funka för mig också. Alltså som funkat för att de ska klara av att hålla sig nyktra. Idag klarar jag.
  2. Håll fast i det som lyser upp. Finns det något i ditt liv nu som du mår bättre av? Som ger stimulans? Eller som i varje fall distraherar så mycket att tiden går? Håll fast vid det. Om det är att spela CIV, gå långa promenader i skogen, eller titta på hela säsonger av tv-serier spelar ingen roll. Låt ljusglimtarna i ditt liv få lysa hur svagt de än lyser.
  3. En oro i taget. Har du mycket som oroar dig och som maler runt i huvudet på dig? Skriv ner det i punktform på ett papper. Inga utläggningar eller långt grubblande när du skriver. Bara korta ord i punktform. Lägg sedan undan pappret. Nu har ditt medvetande förstått att du vet allt du oroar dig för och behöver inte påminna dig hela, hela tiden. Nu finns möjlighet att ge dig själv andrum.
  4. Ta ETT minimalt steg. Kanske kan det lilla steget i förändring vara att lyssna på vloggen. Hålla fast vid det lilla hopp, det halmstrå, som min berättelse kan utgöra. Minimala steg kan se olika ut, men oavsett litenheten, innebär de förändring. Att inte ligga kvar i sängen på morgonen utan flytta dig till soffan och lägga dig där. Det är ett steg. Att öppna fönstret och andas utomhusluft är ett steg. Ta ett minimalt steg. Det räcker.
  5. Var snäll mot dig själv! Var mot dig själv som du skulle vara mot någon du tycker om. Var snäll.

Ta hand om dig. Vi ses!
Vera

I morgon är en annan dag….

Lappen på vårt kylskåp (om du nu kan läsa handstilen…)

Ett handskrivet schema för att träna sig att inte oroa sig

Facebookmail
Facebookyoutubeinstagram