Stängda dörrar och norm som nyckel

Det har varit lite tyst här ett tag. Det beror på att mitt fokus varit riktat åt annat håll.

Det började med någon som sa ”Vera, här ska du inte stå, du hör hemma i rummet där borta, innanför den tunga ekdörren. Du har varit redo för det länge och nu är det dags att du går in där”. Det jag vet om rummet har låtit lockande och jag har länge varit nyfiken på hur det skulle kännas att vara där. Mycket mer behövdes inte för att väcka lusten att gå dit.

Till saken hör att jag knackat på den dörren upprepade gånger förr utan att bli insläppt, och då har portvakten sagt att ”bara du ändrar på det och det och det så får du komma in”. Förr försökte jag ändra på allt det som verkade behövas.

Nu, med uppmuntran och stöd av andra, med mer egen erfarenhet och mognad, var jag redo att se till att ta mig in i rummet. Jag började knacka artigt och förklarade min avsikt när portvakten gläntade på dörren. Han skakade på huvudet, upprepade allt jag måste ändra på och drog igen dörren, men jag var snabbare och fick foten emellan. Jädrar vad ont det gjorde när den kom i kläm. Sen försökte jag dra upp dörren, pressa mig in, armbåga mig förbi honom. Och det höll jag på med länge. Men in kom jag inte.

Det slutade med att jag satt gråtande på golvet framför den stängda dörren. Igen.

Inte till priset av att förneka mig själv
Jag var inte beredd på att göra mig normal för att få passera dörren. Som att skulle gå att ”göra” sig normal. Istället försökte jag pressa mig in denna gång, trots att portvakten visat att bara de som tillhör normen släpps förbi. Det kanske du också varit med om? Att de som tillhör normen släpps in dit du vill, men inte du.

En sak jag upptäckte där på golvet, var att jag har vant mig vid att vara mig själv. Som jag är. Varför skulle jag pressa mig in i en norm-mall för att gå in genom just den dörren? Om det är ett rum där bara normaler passar kanske jag inte ska vara där? Eller så är det just det jag ska. Jag brukar inte ge upp, men det är dumt att slå huvudet i samma vägg hur många gånger som helst. Så om eller när jag vill in i det rummet igen, letar jag mig in fönstervägen, hittar en lönndörr eller spränger hål i någon vägg.

Det finns mycket här, där jag är
När jag plåstrat om mina sår ett tag vände jag dörren ryggen. Och med ryggen lutandes mot den stängda dörren blev perspektivet ett annat. Jag såg, ljuset från de höga fönstren, dammet som dansade i solstrålarna, skuggspelet över parkettgolvet. Jag hörde, rösterna från människor jag tycker om och berättelserna som samlats i just det här rummet. Ett rum där jag kan vara utan krav på att passa in i en norm-mall. Här finns också fler dörrar som leder till andra rum.

I ett Ted talk beskriver illustratören Safwat Saleem hur det är när man inte är den norm folk förväntar sig att få. Hur svårt andra då kan ha att acceptera det som ligger utanför normen. Att det är just därför våra röster behöver höras. För att vi alla ska vänja oss vid att annat än normen finns. Jag blev både tröstad och peppad av youtube-klippet. Lyssna!

Så nu bjöd jag dig på paus på några månader. Den var inte planerad (jag förde ju bara en massa oväsen på annat håll) men jag hoppas att pausen kan ha gett dig något. Tid för eftertanke. Tid för nya bekantskaper.

Plåstrandet pågår fortfarande för min del, men jag har nya avsnitt planerade. Min förhoppning är att det inte blir en lika lång paus igen men jag lovar inget. Plåstrandet får ta den tid det tar.

Tills vi ses nästa gång – ta hand om dig!
Vera

Länk till inspirerande, tröstande och peppande klipp:
Safwat Saleem: Why I keep speaking up, even when people mock my accent

 

 

Facebookmail
Facebookyoutubeinstagram

Rektorns tal till alla skolkare

Kära hemmasittare,
Du är en av drygt 12 000 med återkommande ogiltig skolfrånvaro. En av skolkarna, en av kandidaterna till skolans tapperhetsmedalj. Jag är glad att få uppmärksamma just dig idag på skolavslutningen. Uppmärksamma hur du har kämpat under året.

Från skolans ledning vill vi ge dig detta diplom ”Till dig som kämpat det gångna året utan synligt resultat. Till dig som stått ensam i skolan, i en för dig övermäktig situation, och gjort så gott du kunnat. Till dig som inte upplevde någon möjlighet och därför blev en hemmasittare”.

Anledningen till din ogiltiga frånvaro är inte viktigt idag. Den är bara viktig när vi ska jobba för att hitta vägar som leder framåt för dig. Kanske är du själv inte helt klar över anledningen. Men du har känt ångesten om kvällarna eller magontet på vardagsmorgnarna. Känt hur det blir svårare att andas för varje steg du kommer närmare skolan. Eller migränen som blixtrat till redan på första lektionspasset. Du har försökt stålsätta dig mot det du vetat ska komma. Trakasserierna, eller utanförskapet, eller meningslösheten, eller det som är en del av din normala skoldag.

Lämna över diplomet och säga som det är på min skola
Eftersom att jag inte kan ropa fram dig här i aulan idag så kommer jag be om att få komma förbi hemma hos dig, eller om du föredrar att vi träffas på en annan plats, biblioteket, ett café? Då vill jag få överräcka diplomet till dig.

Jag vill också visa att jag ser dig. Du är mer än ett namn på en av skolans skolkare. Jag har förstått att det är vanligt att hemmasittare anklagar sig själva för situationen. Att du i så fall tror att det är dig det är fel på, eftersom att du inte kommer iväg till skolan och stannar där som de andra eleverna gör. Den anklagelsen vill jag lyfta av dig och säga att jag och mina kollegor har misslyckats i att göra det vi skulle ha gjort. Vi har misslyckats med att genomföra de förändringar du behövde ha fått på skolan. Och för just dig kanske vi hade behövt be om hjälp av andra utanför skolan också.

Jag vill lova dig en trygg och meningsfull skola att komma tillbaka till. Lova att vi kommer punktmarkera mobbarna så du får vara ifred, ge de anpassningar du behöver i miljön eller i inlärningstempo och svårighetsnivå.

Efter att vi strax har skakat hand är det här skolåret över för din del. Bry dig inte om att öppna betyget. Häng istället diplomet högt!

Lämna sen skolan mentalt. Tänk inte på den mer. Eller kanske ska du bli riktigt arg eller sörja. Vara arg och ledsen för allt det fina med skolan som du inte fått. Gemenskapen bland skolkamraterna, nya kunskaper, delade upplevelser och givande relationer med lärare.

Lärare som ser och visar att du bryr dig om – tack!
Det finns en lärare jag vill tacka, som lyckades fånga upp en skolkare som jag. Det är Ingemar Johansson. Historielärare på De la Gardieskolan. Antagligen har han ingen aning om vilken betydelse han hade för mig. Jag sa det aldrig. För trots att jag hade toppresultat på proven visade han att han såg mig och mitt skolkande. Han visade att han brydde sig om mer än mina prestationer. Han visade att han brydde sig om huruvida jag var på lektionerna eller inte. Förhoppningsvis kommer du möta en Ingemar framöver, som med små medel kan visa att han bryr sig om, att du är i skolan!

Konspirationen om betygens viktighet för livsnöjdheten
Innan jag går ska jag avslöja en hemlighet som alla rektorer vet men inte får säga. Det är helt andra saker än slutbetygen i grundskolan och gymnasiet som avgör vilket liv du kan leva. De raka vägarna, de med fina betyg, är kanske snabbast, men det finns alltid vägar dit du önskar ta dig. Låt inte ett eller flera usla skolår stoppa dig att nå dina drömmar oavsett om det är att plugga teknisk fysik, bli stylist, ridinstruktör eller speldesigner.

Med önskan om en välgörande sommar!
Jag önskar dig en härligt välgörande sommar. Eftersom att skolan är förankrad i naturvetenskapen får du råd tagna från seriös forskning. För att få en välgörande sommar och kunna må bra behöver du:

  1. Något som ger glädje
  2. Fysisk aktivitet
  3. Kontakt med andra
  4. Ett visst mått av ansträngning

Och du behöver alla delarna varje dag.

Den enklaste varianten: Titta på söta kattbilder på Instagram. Gå ett varv runt kvarteret. Skriv ett chatmeddelande till någon i världen du tycker om. Lös ett sudoku. Simsalabim. Så har du på vetenskapligt sätt skapat må-bra-möjligheter. Din variant för en må-bra-dag får du komponera bästa du kan. Med alla fyra ingredienser.

Krymp verkligheten och dröm obegränsat
Avslutningsvis ger jag ett mer personligt råd till dig. När livet känns riktigt svårt brukar jag krympa perspektivet. Det betyder att jag fokuserar på en dag i taget. Fokuserar på att skapa en må-bra-dag och hoppar helt över att tänka längre än så.

Samtidigt som jag kryper perspektivet i verkligheten, släpper jag helt efter och låter drömmarna segla iväg till högre höjder. Till de höjder som inte har med min verklighet att göra. Där drömmar kan sväva fritt och lätt. Där ALLT är möjligt för mig. För genom de drömmarna får jag lust.

Så dröm! Och avsluta skolåret med diplomet i handen och huvudet högt.

Ha nu en välgörande sommar!

Vänligen Vera (rektor för en dag)

Läs gärna bloggen Prestationsprinsen och inlägget ”Tips och tankar för en inkluderande skolavslutning” för ett tydligt avslut på skolåret är viktigt!

Uppgiften om drygt 12 000 elever med återkommande ogiltig skolfrånvaro har jag tagit från rapporten Skolfrånvaro och vägen tillbaka

Facebookmail
Facebookyoutubeinstagram

För intelligent?

Kan man vara för intelligent? Och i så fall, för intelligent för vad?
För intelligent för grundskolan?
Gymnasiet?
Universitetet?
För intelligent för att får jobb?
För att få vänner?
För att må bra?
Eller rent av för intelligent för att vara lycklig?

De flesta skulle svara nej på alla frågorna. För hur skulle det kunna bli för mycket av något eftertraktat och bra som hög intelligens? Och hur skulle hög intelligens kunna innebära några nackdelar alls?

För 7 – 8 år sen hade jag svarat ja på alla frågor. Dels för att jag själv har snubblat över min intelligens så ofta, och dels för att jag sett många barn och ungdomar som fått stora svårigheter i skolan på grund av det. På grund av att de kunskapsmässigt ligger långt före jämnåriga och heller inte har socialt utbyte med jämnåriga.

Numera vet jag att hög intelligens, eller det som också kallas särbegåvning, inte behöver vara ett hinder. Okej, grundskolan och gymnasiet är trögrörliga institutioner men att det går att hitta stimulerande jobb, få nära vänner, må bra och känna lycka som högintelligent vet jag

Innehåll i vloggen För intelligent?
Den här vloggen vänder sig till dig som upplever att din höga intelligens mer är ett hinder än en möjlighet. Innehållet är inte direkt raketkirurgi, mest bara grundläggande kunskaper. Men med en twist. För det är viss skillnad i hur man fungerar som särbegåvad. Och den skillnaden måste du ta hänsyn till om du ska kunna må bra och skapa dig det liv du vill ha.

För att må bra är det viktigt att känna dig själv, förstå hur du som högintelligent fungerar, hitta gemenskap, meningsfullhet och leva efter dina värderingar. Det är också viktigt att förstå omgivningen du lever i.

De första inläggen jag gör kommer att handlar om vad särbegåvning är, definitioner, hur särbegåvade ofta funkar. Jag kommer att ge dig länkar till vetenskapliga artiklar, avhandlingar och böcker. Känner du igen dig i mycket, du behöver inte känna igen dig i allt – vi är förstås olika som individer, är du sannolikt särbegåvad.

Att känna sig så fel
För mig var det helt avgörande att förstå att jag är högintelligent. Och jo, det går att leva i många år utan att fatta det helt. Jag hann med drygt fyrtio. När resultatet från IQ-testet kom och jag såg att jag låg högre än 99 % av befolkningen fick jag en chock. En regelrätt chockreaktion, med gråtattacker, förnekande, bearbetning och sen efter en lång period, kunde jag acceptera det.

Visst hade jag sett tecken på att jag hade enklare än de flesta för att förstå och lära. Men de tecknen vägde lätt i förhållande till den känsla av att vara fel som jag burit med mig sen jag var liten. Kanske är det så för dig också? Att du mest av allt känner dig fel? Eller bara mycket annorlunda. Av någon anledning tittar du ju nu. Om någon tipsat dig eller om du letat dig hit själv.

Syftet med vloggen är att du ska få tillgång till kunskap, erfarenheter, metoder och verktyg du kan ha nytta av i ditt liv. Små, men kanske avgörande tips om hur ditt liv kan bli mer som du önskar dig.

Ta hand om dig – vi ses!
Vera

Facebookmail
Facebookyoutubeinstagram

5 tips till dig som är särbegåvad och har det kämpigt

Men var är tipsen, verktygen och metoderna som jag deklarerat ska finnas i vloggen? Min tanke har varit att de ska komma lite allt efter som. När jag går in närmre på olika områden kommer du få mer konkreta verktyg för just de specifika områdena. För att du inte ska behöva vänta för länge på det utlovade, får du fem tips idag. Fem råd jag har burit med mig under de många stappliga åren.

Innan det är tipsdax, ska jag berätta om upplägget för vloggen. För det är både de praktiska tipsen och den sammansatta helheten av erfarenhet och kunskap du kan ha nytta av. Vloggen är indelad i fem olika områden.

Ryggsäcken
Oavsett var du går, springer eller står har du dig själv med. Som en ryggsäck. Det är viktigt att veta vad du har i ryggsäcken och de första avsnitten ägnas åt att titta på särbegåvningen, ifrån alla möjliga håll. Det är grundläggande att veta hur och varför du fungerar som du gör. När du har lyft upp och vridit och vänt på delarna i din packning är det lättare att packa ner dem på ett mer praktiskt och vandringsvänligt sätt. Det kan också visa sig ha legat tyngder du inte behöver gå och bära på längre. Du kan kasta bort dem och fortsätta lättare.

Under stjärnorna
Bara du vet vad du drömmer om och vad du värdesätter i livet. För att känna livsnöjdhet behöver vi kunna leva i samklang med våra värderingar. I några avsnitt tar jag upp hur du kan göra för att drömma helt fritt. Hur du kan göra för att ta reda på dina värderingar, inte bara de du vill ha och tror att du har, utan också de som ligger under ytan och påverkar dina livsval.

Runt lägerelden
Nödvändigt för mitt välmående har varit att hitta människor som jag kan ha ömsesidiga relationer med. Hitta de människor som kan utgöra min flock. Sen spelar det inte någon större roll om flocken består av 2 – 3 personer eller 20 – 30 personer. Det är igenkänningen och förståelsen i den andres ögon som är det viktiga. Jag har oftast föredragit att vara för mig själv, men jag har lärt mig om och upplevt betydelsen av relationer med andra särbegåvade. Fortfarande vill jag vara ensam mycket men numera söker jag upp lägerelden oftare.

Karta och kompass
För att få det liv du vill leva är det ett måste att förstå hur omvärlden fungerar. Det är i mötet med omvärlden jag har snubblat som mest. Jag har inte kunnat läsa av terrängen från den karta jag har haft. Eller om det bara är min kompass som är annorlunda kalibrerad än andra, men jag lär mig! Om du lär dig navigera i omvärlden får du större möjligt att leva i samklang med dina värderingar.

Vandringskängorna på
Livet kan inte levas endast i huvudet. Precis som kroppen och hjärnan behöver stimulans för att kunna fungera, behöver livet rörelse för att kunna levas. Sedan i vilken takt du går, på vilket sätt, i vilken riktning, det är ditt val. Det fina med livet är att snabbats, mest och längst inte vinner när det gäller livsnöjdhet. Du har alla upptänkliga valmöjligheter för hur du vill leva ditt liv. I denna del av vloggen kommer jag ge tips och också peppa dig att ta de där första stegen i den riktning du vill gå.

Ungefär så här är strukturen tänkt att vara. Redan efter att första avsnittet publicerades fick jag respons och frågor om områden jag från början inte hade tänkt på att ta upp. Fortsätter det så, vilket jag verkligen hoppas, kommer de olika delarna utvecklas.

5 tips till dig som har det kämpigt just nu
Här är det du får med dig på en gång i form av tips. Detta är råd jag burit med mig och som jag påminner mig själv om ofta.

  1. En dag i taget. Idag klarar du. Imorgon är en annan dag. Här brukar jag tänka att den strategin som funkat för så många alkoholister och narkomaner kan funka för mig också. Alltså som funkat för att de ska klara av att hålla sig nyktra. Idag klarar jag.
  2. Håll fast i det som lyser upp. Finns det något i ditt liv nu som du mår bättre av? Som ger stimulans? Eller som i varje fall distraherar så mycket att tiden går? Håll fast vid det. Om det är att spela CIV, gå långa promenader i skogen, eller titta på hela säsonger av tv-serier spelar ingen roll. Låt ljusglimtarna i ditt liv få lysa hur svagt de än lyser.
  3. En oro i taget. Har du mycket som oroar dig och som maler runt i huvudet på dig? Skriv ner det i punktform på ett papper. Inga utläggningar eller långt grubblande när du skriver. Bara korta ord i punktform. Lägg sedan undan pappret. Nu har ditt medvetande förstått att du vet allt du oroar dig för och behöver inte påminna dig hela, hela tiden. Nu finns möjlighet att ge dig själv andrum.
  4. Ta ETT minimalt steg. Kanske kan det lilla steget i förändring vara att lyssna på vloggen. Hålla fast vid det lilla hopp, det halmstrå, som min berättelse kan utgöra. Minimala steg kan se olika ut, men oavsett litenheten, innebär de förändring. Att inte ligga kvar i sängen på morgonen utan flytta dig till soffan och lägga dig där. Det är ett steg. Att öppna fönstret och andas utomhusluft är ett steg. Ta ett minimalt steg. Det räcker.
  5. Var snäll mot dig själv! Var mot dig själv som du skulle vara mot någon du tycker om. Var snäll.

Ta hand om dig. Vi ses!
Vera

I morgon är en annan dag….

Lappen på vårt kylskåp (om du nu kan läsa handstilen…)

Ett handskrivet schema för att träna sig att inte oroa sig

Facebookmail
Facebookyoutubeinstagram

Särbegåvad? Nej tack! Inte mina barn

Första gången jag kom i kontakt med begreppet särbegåvad var jag strax över trettio. En av pedagogerna på förskolan uppmanade mig att kolla upp det där med intelligenta barn eftersom att mina barn, som hon uttryckte det, var lite speciella och inte som andra, och hon rekommenderade att de skulle börja skolan i förtid.

Jag googlade och letade fakta. Hittade vetenskapliga artiklar och dokument om hur skolor runt om i världen jobbar med Gifted Children. Jag läste artiklar som visade att högintelligenta människor ofta hamnar i ett eller annat utanförskap, mobbing, skolk, depression, svårt att få jobb, svårt att hitta vänner och så vidare. Forskningen poängterade hur viktigt det är för särbegåvade att i tidig ålder få den stimulans de behöver för att må bra.

Svensk forskning visade hur det är för särbegåvade att gå i skolan i ett jämställt skolsystem som det svenska, norska och danska. I det egalitära skolsystemet förväxlas ofta tanken om allas lika värde och rättigheter med övertygelsen om att alla ska vara likadana. I kombination med jantelagen blir resultatet ofta att de, som på ett eller annat sätt sticker ut, med tvång pressas in i normen. Och om de inte platsar i det normala, straffas de med uteslutning.

Det handlade ju om mig!
Kvällen och natten efter att jag läst om särbegåvning minns jag än. Trots rogivande andetag från mannen som sov bredvid mig kunde jag inte somna. Jag låg där på rygg och lät blicken följa springorna i det spontade taket. Sidorna jag läst på nätet visades i repris på de vitmålade brädorna. Inte ordagrant, men innehållet och vissa av formuleringarna. Helt nya och påträngande tankar om intelligens. När jag blundade för att slippa se allt jag läst, dök obehagliga minnesbilder från skoltiden upp och störde. Och jag glömde att det jag läst gällde barnen. För allt handlade ju om mig. Det handlade om mig.

Jag smög ur sängen och tassade ner för trappan. Kröp ihop i soffan under en filt och grät. Grät och loopade samma tankar om och om igen.
Om särbegåvning.
Om vikten av stimulans i tidig ålder.
Och om det välbekanta utanförskapet.

Det jag kom fram till under den natten (förutom att det är dumt att ligga på rygg och gråta för då får du kallsupar) var att särbegåvning är den genetiska nitlotten. I varje fall i Jantes Sverige. Den natten bestämde jag att mina barn skulle slippa ha det som jag haft det.

Då tänker kanske du att jag började jobba för att upplysa världen om hur särbegåvade fungerar, jobba för att skolan skulle kunna möta mina barn på den nivå de befann sig. Men nej. Den logiska slutsatsen av det jag läst om särbegåvades situation i Skandinavien var att för att ha en bra uppväxt här behöver du vara tillräckligt normal. Jag bestämde mig för att träna mina barn att bli normala!

Jag vet. Inte särskilt smart att tro att det går att ändra på människor. Hur kan man ens vilja ändra på sina barn? De är ju som de är. Så småningom insåg jag ju det också. Särbegåvning går inte att koppla bort. Finns det där, finns det där oavsett.

Är detta första gången du hör begreppet särbegåvad? Eller när hörde du det först? Vad tänkte du då?

Vi ses!
Vera

 

Länkar:
Här finns länkar till webbplatser som beskriver vad särbegåvning är. De är framför allt fokuserade på barn som är särbegåvade.

Begåvade barn
http://www.begavadebarn.nu/

GCP Mensa Sverige
https://www.mensa.se/gcp/

Länkar till artiklar/informationsmaterial
Socialmedicinsk tidskrift nr 2 2014 ”Se mig som jag är också! Om särbegåvades utsatthet”
http://socialmedicinsktidskrift.se/index.php/smt/issue/view/91

Roland S Persson, ”Särbegåvade barn och ungdomar är en utmaning för svenska psykologer: En kort översikt”
http://hj.diva-portal.org/smash/get/diva2:343651/FULLTEXT01.pdf

Facebookmail
Facebookyoutubeinstagram

Varför jag har vloggen För intelligent?

Om du möter mig på stan lägger du antagligen inte märke till mig. Jag är en i mängden. En av nio miljoner svenskar. En av fem miljarder på Tellus. Lika vanlig och oansenlig som de flesta. Lika särskild och speciell som de flesta. Jag lever mitt liv långt bort från strålkastarljusen, i utkanten. Precis som de flesta av oss gör.

Numera trivs jag med mitt liv i skymundan, men resan hit har varit krokig. Som för många. Skälen till att min resa varit så skakig skiljer sig däremot från de flestas.

Jag heter Vera Varg. Välkommen till vloggen För intelligent?

Väldigt få tror att ens egna intelligens kan vara krokbenet man snubblar över gång på gång. Kanske när det handlar om att man har långsammare inlärningstakt än andra och svårare att greppa abstrakta saker. Men att det kan vara ett hinder att ha ovanligt lätt att lära och sen minnas det för livet, vem kan föreställa sig det?

Många högt intelligenta människor har på ett självklart sätt använt sig av sin begåvning från start och skaffat sig det liv de önskat. Men det är inte till dem jag vänder mig nu, utan till dig som snubblar fram. Kanske kan mina inlägg i vloggen ge dig hopp om att livet som högintelligent kan bli riktigt bra. Oavsett hur knöligt det var bäddat från början.

Dela min samlade erfarenhet och kunskap
Jag har startat vloggen med syftet att de erfarenheter och den kunskap jag samlat på mig, ska vara till nytta för dig. Mitt engagemang är grundat på att jag sett så många människor, framför allt unga människor, må dåligt och där huvudkomponenten verkar vara en hög intelligens som krockar med omgivningen. Jag har också sett hur en del av de högintelligenta barnen och ungdomarna blommat upp och börjat må bra. Detta för att de kommit till en ny omgivning som funkar bättre för dem.

Hög intelligens – en tillgång eller en börda?
Det mest frustrerande, det är att ungdomarna inte mår dåligt för att de är sjuka, utan på grund av något som skulle kunna vara den roligaste av gåvor i rätt miljö. Gåvan av att ha en intelligens högt över det normala.

Har du haft tur som särbegåvad (jag kommer att växla mellan orden särbegåvad och högintelligent då jag ser det som samma sak) har du växt upp i en omgivning du kunnat fungera väl i. Kanske har vissa anpassningar gjorts i skolan för att du skulle få möjlighet att lära dig på din nivå? Kanske har du haft vänner och familj som också är särbegåvade? Då har sannolikt din höga intelligens känts som en välkommen gåva eller som något helt naturligt.

För dig som inte haft den turen under uppväxten kan den höga intelligensen ha känts mer som en börda; syran som fräter på självkänslan, taggtråden som gör gemenskap omöjlig, eller kanske bara glasögonen som gör att du ser klarare än andra gör. Ser klart hur meningslöst och banalt allt är.

Hitta sätt att leva ett gott liv som särbegåvad
Oavsett om du haft tur eller inte under uppväxten, kommer du förr eller senare att leva i en omgivning som inte är anpassad efter särbegåvade människor. På olika utbildningar, på jobb, i föreningsliv och sällskapsliv kommer du vara annorlunda jämfört med de flesta. Då är det upp till dig att skapa den miljö du behöver. Lära dig hantera omgivningen så att du kan leva det liv du vill leva. Jag är övertygad om att det är möjligt att göra. Du kan göra det.

I denna vlogg kommer jag dela med mig av vad forskning inom relevanta områden säger och du kommer få tips som har funkat för mig.

Vad jag hoppas på allra mest, är att du som lyssnar eller läser kommer vilja dela med dig av dina erfarenheter. För är det något jag lärt mig under åren, är det vilken nytta jag har av att få ta del av andras erfarenhet. I synnerhet från dem som ser saker från ett helt annat perspektiv än jag gör. Så ge dina erfarenheter till andra! Och lyssna i din tur.

Om du snubblar på din höga intelligens, är det några särskilda områden du snubblar på extra? Vad skulle du vilja att jag tar upp i vloggen?
Skriv i kommentarsfältet nedan.

Vi ses!
Vera

Facebookmail
Facebookyoutubeinstagram