Göra det orimliga möjligt


Då har du övat dig på att drömma orimligt och med fantasins hjälp töjt på invanda tankemönster. Nu är det dags för handling. För först med både dröm och handling kan det bli rörelse i någon riktning.

Innan du kan börja agera behöver du veta åt vilket håll du vill ha rörelse. I vilken riktning har drömmarna fört dig?

Till orimliga ställen? Ja det är klart. Det är vad dröm-övningen i avsnitt 15 gick ut på. Och till orimliga platser kommer man inte med ett steg. Däremot kan det räcka med ett par för att ta dig till det rimliga. Då är det idé att vaska fram det rimliga i drömmarna du just drömt.

Exempel Astronaut
Jag provade i min övning en dröm om att vara astronaut och fokuserade på själva upplevelsen av att vara astronaut. Så hittade jag förstås på en bra orsakskedja. Den behövde jag fnula på en stund.

Rymden är en onåelig plats för mig. Men vad var det jag kände och upplevde drömmen? Bland annat handlade det om tillfredställelsen i att ha ansträngt mig till det yttersta arbetskapacitetsmässigt, mentalt och fysiskt under många år för att sen vara kompetent nog att göra det jag velat. Det var om givande samarbete med kollegorna. Glädjen i att få vara i miljöer som är långt från det jag är van vid, sammanhang som ger en annan typ av skönhetsupplevelser och nya livsinsikter. Ungefär så kan mina upplevelser i drömmen sammanfattas.

Det här är upplevelser och känslor jag helt säkert kan få på annat sätt än att vara astronaut. På samma sätt tror jag det är med upplevelserna du hade i dina drömmar. Om jag skippar rymdbiten men skriver ner vad jag vill uppleva kan det se ut så här:

  • Använda hela min kompetens för att utföra ett givet uppdrag
  • Sträva länge mot ett mål och nå dit
  • Kollegialt utbyte
  • Uppleva nya miljöer
  • Vara med om skönhetsupplevelser
  • Få livsinsikter

Där är den riktning jag får ut av min orimliga dröm. En riktning jag kan gå mot som i högsta grad är möjlig.

Övning

  1. Utforska drömmarna du övat med. Vad är det i drömscenariot som du tycker om? Hurdan är du? Hur känns det? Vad är det som driver dig i drömmen?
  2. Renodla de känslorna, tankarna och upplevelserna. Lyft ut dem ur drömscenariot. Skriv ner dem.
  3. Där har du din riktning. I punktform.

Prajmad på drömmar om vänskaper?
Ett område som många blivit prajmade på utan att själva ha valt det, är vänskaper och relationer. Vi har ju sett i serier och på film hur det fungerar. Det är prajming som kan påverka oss utan att vi är medvetna om det. Receptet är ofta en grupp människor som ser bra ut och är framgångsrika på sitt. Ett recept med orimliga ingredienser som de flesta av oss inte kan skaffa. Typ en loftvåning på Manhattan med tillhörande stammisställe och coola kompisgäng.

Om du släpper fokus från ingredienserna och riktar in dig på hur det känns för dig i en dröm om vänskap. Vad är det egentligen du upplever i sådana drömmar? Känn efter. Gemenskapen har inget att göra med hur perfekta alla vänner är. Gemenskap är något helt annat.

Den lokala mensa-föreningen jag träffar på aw då och då. Vi platsar inte i någon film och det är inte mycket New York stämning i småstaden där vi hänger, men att få tillhöra det gänget känns precis som det filmerna förmedlar. Glädje och en självklar tillhörighet.

Så utgå från vad du upplever i det du drömmer. Oavsett om det är gemenskap eller något annat du drömmer om. För det du känner i drömmen är möjligt att vara med om.

Jag hade tänkt få med om hur du tar de första stegen i den riktning du vill, men det får bli nästa gång. I vilket fall är det en fördel att ha näsan vänd dit du vill nå innan du börjar gå. Så fokusera på att vända näsan rätt nu!

Vi ses!
Vera

Facebookmail
Facebookyoutubeinstagram

Genikampen, IQ, Mensa, fasettögon och sånt

“Hej flugflicka” sa främligen.
“Jag är ingen fluga. Jag är en flicka”
“Du har fasettögon precis som flugor har. Då är du en flugflicka. Som jag.”

Lite senare. Och till en annan person.
“Fasettögon? Det är sådana otäcka ögon som flugor och insekter har. Det vill väl ingen ha?”

Fasettögon – Fasettögon – Fasettögon. Ett eko som studsar tillbaka till dig oavsett var du går. Fasettögon. När du hört det tillräckligt många gånger tar du reda på mer. “Fasettögon gör att bäraren ser mer nyanser och snabbare än andra. De fungerar så att bäraren kan se allt som händer omkring utan att vända på huvudet.” Och vissa kvällar framför spegeln skymtar du något som liknar fasettögon och du undrar. “Är jag en flugflicka?”

Så går tiden. Och du hör ekot ibland. Fasettögon.

En dag fladdrar något förbi i solljuset och landar med skimrande vingar bredvid dig. Vid det laget har du vant dig vid dina fasettögon och ser när andra har dem, och säger “Hej fjärilspojke”
“Hej flugflicka”
“Vilka vackra vingar du har”
“Det har du med. Men det syns bara när du använder dem”
“Men jag kan inte flyga. Det är bara det att jag har fasettögon”
”Med fasettögon följer alltid vingar. Du kan flyga.”
Så ser du hur fjärilspojken vecklar ut vingarna och räcker dig handen.

Vågar du lita på att du också har vingar, precis som de andra du flug- och fjärilsmänniskorna du mött?

För min del tog det tid. Första gången jag mötte medlemmarna i den lokala mensaföreningen märkte jag hur lätt det var att umgås. Att inte behöva begränsa det mentala synfältet, inte dra ner på nyanserna hos analyserna eller snabbheten i associationerna för att bli förstådd.
Alla runt bordet på kinakrogen hade fasettögon. Det innebar att vi kunde prata om allt som hände omkring oss och ingen behövde vrida på huvudet för att förstå. Ingen tyckte det var konstigt att samtalsämnena hoppade än hit, än dit och att så många samtal kunde pågå parallellt i ett och samma samtal.

På väg hem gick jag med lätta förälskade steg. Ingen av oss sju som hade mötts delade specifika intressen, bekanta, yrkesroller eller livssituation. Ändå kände jag den där omedelbara förståelsen, som kom av att de hade fasettögon och också tog in världen på ett annat sätt än de flesta andra gör.

När vi umgåtts ett tag vågade jag prova mina vingar. Mitt flygande liknar inte något av det de gör i Genikampen på SVT. Där skulle jag inte platsa alls. Hade någon sagt till mig efter första avsnittet av Genikampen att det här är typiska flug- och fjärilsmänniskor, att det är så här hög intelligens visar sig, då hade jag inte sett något av mig själv i dem. Då hade jag inte sett att det är fasettögonen vi har gemensamt.

Men genom att möta många olika särbegåvade har jag sett att våra vingar ser olika ut och blivit tygg i att om mina flug- och fjärilsvänner kan flyga, så kan också jag det.

Kanske är det gemenskap med andra högintelligenta du ska drömma stort och fritt om? För du kommer väl ihåg att öva och prajma dig själv va? Det jag pratade om i avsnitt 15. Nedan har jag länkat till några sidor där du kan ta del av andra högintelligentas berättelser. Där finns också en länk till en intressant artikel om fasettögon.

Fortsätt öva på att drömma! Så kommer jag att ge dig konkreta tips framöver på hur du kan använda dina nya prajmingförmågor för att få uppleva det du drömmer om. Kanske är det vänskaper du längtar efter?

Ha det bra!
Vera

 

Länk till artikel om fasettögon:

http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/insekter-har-ogon-for-farger/

Länkar till sidor med berättelser från andra särbegåvade vuxna:

https://rainforestmind.wordpress.com/

https://christinefonseca.wordpress.com/

http://www.filurum.se/berattelser-fran-vuxna-sarbegavade/

Övriga länkar:

Genikampen i SVT

Mensa

Facebookmail
Facebookyoutubeinstagram